Knyckte sevendays-listan från föregående vecka.
Jag tycker att det är intressant att fundera pengar, höra och läsa om hur folk tänker kring pengar. Jag förstår mig inte alls på varför det ofta är lite hysch, hysch och jag har många gånger upplevt att folk tycker att jag är besvärande då jag pratar pengar, att det blir för privat. Nu låter det som att jag Ofta diskuterar pengar, det gör jag inte men jag har heller inga problem att prata om inkomster och utgifter, vad jag tycker att är jobbigt och vad som fungerar.
Pengar för mig är:
En nödvändighet och ofta ett stressmoment. Nåt som jag rätt ofta känner mig begränsad av.
Vad jag lägger mina pengar på:
Huslån, mat, bil. Försäkringar! Har inte läst om nån annnan som nämnt försäkringar. Är det bara vi som betalar hiskeliga summor i året? Får ångest och blir irriterad varje gång försäkringarna ska betalas. Ändå vågar man ju inte vara utan.
Lägger minst pengar på:
kropps-och skönhetsbehandlingar.
En vanlig månad tjänar jag:
En fysioterapeut som jobbar kommunalt tjänar 2365€ i månaden. Jag jobbar halvtid just nu och får därmed självfallet hälften av den summan. (Varför är det för övrigt svårt att berätta vad man tjänar? Upplys mig gärna)
Mina tre spartips:
Planera matlista och storhandla. Förutom att det är lättare att hålla en mat-budget så undviker man extra småköp man annars eventuellt gör om man springer till butiken många gånger i veckan.
Lunchlåda istället för ute-lunch. Det kan man spara stora summor på i månaden. Lätt att planera och fixa om man lyckas med tips nummer ett.
Handla på loppis. Har köpt en hel del gravidkläder och allt, förutom trosor och två par strumpbyxor, på fb-loppis och vanligt loppis. Största delen av barnens kläder handlar jag också på loppis. Har även köpt allt kommande baby-stuff second hand. Och möbler! Köper nästan uteslutande möbler second hand nuförtiden. Förutom att det är billigare så tycker jag det blir snyggt och levande att blanda gammalt med nya möbler. Sälj bort onödiga prylar samma väg! Jag orkar aldrig skaffa bord utan säljer alltid via fb-loppis. Funkar finfint.
Om jag var ekonomiskt oberoende;
Skulle jag möjligtvis inte ha flyttat till Österbotten. En stor orsak till flytten var faktiskt att det är så förbaskat dyrt att bo i Helsingfors. Jag ville att vi skulle ha möjlighet att jobba mindre då barnen är små och ville ha större boende än 57,5kvm. Sen spelade förstås andra saker också in men pengar (eller bristen på pengar) utgjorde en betydande faktor. Nu är jag ändå nöjd över att det blev flytt även om det har varit en tuff förändring för mig och det har tagit en förvånansvärt lång tid för mig att göra mig hemmastadd. Så om jag skulle vara ekonomiskt oberoende skulle jag med andra ord inte alls nödvöndigtvis flytta tillbaka. Det ni!
Jag skulle resa mer. Gå intressanta skolningar. Köpa städtjänst. Bygga garage. Äta ute mera. Ha kvar vår prenumeration av dagstidning i pappersformat som vi nu troligen kommer prioritera bort pga att det är så dyrt. Gå på hudvård och köpa bättre (dyrare) hudvårdsprodukter. Operera ögonen. Tydligen konsumera mera. Samtidigt tänker jag att det är bra och hälsosamt att vara tvungen att prioritera, spara och planera vad man sätter sina pengar på. Jag tror att man uppskattar saker mera om man har jobbat för det och om man inte får allt man vill samtidigt. Huvudsaken är att inte behöva stressa över att få bas-ekonomin att gå ihop. Lyxvaror, -tjänster, -upplevelser tycker jag det är helt ok att man ibland måste prioritera bort/spara till.
Mina ekonomiska mål är;
Att få det att gå ihop och gärna kunna spara en del för kommande projekt och till barnen. Lite oroad är jag med tanke på att inkomsterna igen successivt komm att sjunka då trean föds. Vill gärna att nån, igen, kan stanna hemma helt eller delvis i några år. Huruvida det kommer att funka eller ej hänger på om vi får den ekonomiska ekvationen att gå ihop.
