För ett tag sedan skrev jag att jag orkar förvånansvärt bra mentalt. Det är slut med det nu. För det är tungt nu alltså. Foglossningen gör sig påmind 24/7, såväl då jag rör på mig som är stilla. Undrar om inte nån nerv är irriterad också med tanke på strålsmärta. Jag sover dåligt. Och sendragen om nätterna! Hur har jag lyckats förtränga hur smärtsamma de är(?) Jag har jobbigt att ta mig i och ur bilen. Och vi har en hög bil. Ryggen blir fort trött och det är omöjligt att orka hålla en bra hållning. Energiresurserna är låga. Vissa dagar vill jag helst bara sova och vila vilket är omöjligt med barnen hemma hela dagarna. Är äckligt lättretlig och lättirriterad.
Det känns som att jag varit gravid för alltid, minns knappt hur det känns att kunna böja mig framåt, gå normalt, ligga bekvämt.
Imorgon ska jag på rådgivning. Gissar på en viktökning på närmare 20kg nu. Jag längtar så otroligt efter att den ska börja svänga, viktkurvan. Inte så mycket för hur jag ser ut, det har jag släppt ganska långt, men för att kroppen börjar kännas så väldigt sliten och slut.
Färdiglagat för idag. Tack för mig. Återkommer med rådgivningsrapport imorgon och bild på den höga magen. Ska för övrigt inte föda på länge ännu informerade hon jag köpte hallonbladsté av. Baserat på den höga magen alltså. "Magen ska ju sjunka att tag innan förlossningen, sidu". Tack för informationen.
