Jag har haft en skön ledig söndag idag. Halva dagen. Vi sov länge och tog en skön promenad längs arabiastranden, satt oss på "berget" och åt glass och hade det allmänt gemytligt. M e n sen blev Frank akut-tillkallad till jobbet, åkte till nattskiftet typ kl 16 på dagen, och då fick jag plötlsigt megaångest då jag insåg att NU har jag världens chans att jobba på mitt examensarbete eftersom jag nyss fått ny feedback av handledaren. Men nej. Jag har haft fram arbetet på datorn heeela eftermiddagen och kvällen men har inte förmått mig göra annat än stirra på den röda, gula, lila och orangea texten och vet inte var jag ska börja. Tyckt allmänt synd om migsjälv kan man också kalla det. Så synd att jag käkade upp Franks kvarvarande glass ur frysen (sorry honey, jag köper mera imorgon). Sen spann ångesten vidare då jag sökte bostäder på nätet och insåg att vi aldrig kommer ha råd att köpa nåt annat än en svettig skrubb i butt-raiskar-kontula. Det blev jag exta övertygad om då jag sökte fys-jobb på nätet och insåg att det inte finns nåååånting- om du inte har erfarenhet eller vill flytta till kouvola. Det vill jag inte. Fast där kanske det är billigt att bo?? :P
Man kan alltså lugnt säga att min ångest rullade som snöbollseffekten och gjorde mig ännu mer uslig och handlingsförlamad. Som tur har jag jobb imorgon morgon så då MÅST jag göra nåt vettigt. Lediga dagar i ensamhet är tydligen ingenting för mig.
Nu fick jag ångest över att märka att klockan snart är 1 och jag ska upp om fem timmar. förbanne.
