Dagen med stort D närmar sig med stormsteg och nu börjar det kännas verkligt. Idag hämtade jag min vackra klänning vilket nästan kändes overkligt. Jag har prövat den så många gånger så det nästan känns somom det inte är min, att jag inte ska ta hem den. Men nu är den hemma! Tamburen är fylld av väskor som vi ska ta med oss upp till österbotten imorgon. Väskor som inehåller såväl vanliga vardags-, tränings- och festplagg såväl som den klänning jag endat ska använda mig av EN dag i mitt liv. Dessutom en del vackra skimrande ting som jag ser fram emot att bära. Jag saknar dock fortfarande ett armband, en väska och nåning eventuellt värmande över axlarna... det första och det sista lär jag väl överleva utan, men en väska hoppas jag att jag hittar i karleby. Dessutom har jag inget gammalt och inget lånat ännu...iik, hur ska detta sluta?
Att planera ett bröllop i en stad som ligger flera hundra kilometer borta är ingenting som jag rekommenderar. Det har varit komplicerat och stressigt att få allt att funka, fixa och trixa med människor och möten och tyvärr blir vi även tvugna att springa på en massa möten den sista veckan före bröllopet, men jag ska se till att koppla av och njuta av den sista tiden före också. Se till att ha lite gemensam tid för att göra ingenting tillsammans.
Ja, nu börjar det verkligen kännas att nåt stort är pågång. Härligt spännande och förväntansfullt.
Jag ska göra mitt bästa för att inte förvadlas till en bridezilla...
