Det har idag gått exakt fyra månader sedan min navelbråcksoperation. Och hur har det gått?
Känslan, gällande kontakten med magmusklerna, direkt efter operationen påminde faktiskt lite om känslan efter förlossning. Näst intill noll koll på aktivering och kontroll av djupa muskulaturen med andra ord. Även om jag var förberedd på att kontrollen kunde bli förändrad blev jag ändå överraskad över hur mycket kontrollen av aktiveringen som påverkades.
Jag fick inte lyfta mera än några kg i en månad efter operationen. Det visade sig vara mycket svårare att inte lyfta barnen än vad jag trodde. Barnen blev som plåster på mig och reagerade starkt på förändringen att mamma plötsligt inte lyfte upp dem. Min mamma bodde hos oss i två veckor, min pappa en. Utan den hjälpen hade det varit omöjligt. December var lugnt den tyngsta månaden på länge.
Läkningen de två första veckorna gick fort. Smärtan kring operationsområdet minskade dag för dag och efter ungefär tre veckor var det främst rotationer som gjorde ont samt palpationsömt precis på och kring naveln. Jag fick verkligen anstränga mig för att inte göra eller lyfta för mycket. Efter cirka knappt två månader upplevde jag att smärtan var borta och aktivering av musklerna nästintill tillbaka liksom tidigare.
Svullnaden gick ner så småningom de första veckorna men jag var ganska fundersam över att naveln fortsättningsvis putar rejält och det känns som att det finns vävnad som ännu kan puttas in tillbaka. Jag passade på att fråga huruvida detta är normalt då jag vid fyra veckor efter op lämnade tillbaka stödkorsetten ( vilken jag använt de två första veckorna efter op). Jag hade turen att på direkten få träffa kirurgen som opererat mig och som svar fick jag att det är vävnadsvätska kvar men att det ju bara har gått några veckor sedan op och jag ska ha tålamod. Nu har det gått fyra månader och det ser likadant ut...jag är onekligen lite orolig över att allt inte är riktigt som det borde. Tyvärr.
Jag fick ingen handledning gällande träning eller rehabilitering efter ingreppet. Jag fick endast informationen att inte lyfta tungt på fyra veckor men att jag därefter kan börja träna som vanligt (!) En månad efter op hade jag aldrig kunnat tänka mig att träna som vanligt! Kroppen var absolut inte redo för det ännu, tvärtom. Fem veckor efter op gjorde jag en lite tyngre rörelse efter vilken jag hade ont området kring naveln i över en vecka framåt. Vid den tidpunkten hade kirurgen alltså gett mig lov att träna som vanligt, även magmuskler..!! Som tur insåg jag själv mina begränsningar och tog det väldigt lugnt med träningen.
Träningen att hitta och aktivera musklerna började jag ned i princip genast. Dynamiska övningar med inspiration av mamma mage appen började jag med ca en knapp månad efter op. Vid två månader började jag smått med yoga och muskel-träning hemma och har de senaste par månaderna gradvis ökat träningens intensitet och vikterna jag använder. Nu känner jag äntligen att jag kan köra på för fullt igen med tanke på operationen och bålkontrollen. Jag har inga känningar alls kring gamla bråcket då jag tränat med tunga vikter. Seger!
Jag hoppas jag har fel gällande mina aningar att operationen ändå inte blev riktigt som den borde. Att naveln nu ser helt knäpp ut kan jag leva med så länge bråcket verkligen är helt ok och inte kommer ge mig besvär. Det var ju aldrig frågan om en kosmetisk operation (DÅ skulle ju slutresultatet minsann vara ett skämt). Ska kolla upp saken ännu en gång. Då jag orkar. Just nu känns det ju ok och oavsett om nåt ännu eventuellt borde åtgärdas så finns det inte på kartan att göra några nya i grepp om det absolut int behövs. Detta har varit en tung resa på många sätt.
Precis före operationen såg naveln ut såhär.
En dryg vecka efter operationen såg den ut såhär. Hela magen ännu väldigt svullen.
Har inte fotat magen speciellt mycket, tyvärr. Nästa bild är tagen 2,5månad efter operationen. Den "svullna naveln" har definitivt inte blivit mindre. Ska kika in [senare ikväll] imorgon och uppdatera med en dagsfärsk bild också, fyra månader efter op.
