skräp

Jahapp. Det bästa dagen hittills (nästintill noll skrik) följdes då av en kinkig dag och skrikfest 2000 från ca kl 17 och fortgår fortfarande nu, klockan 21.40. Frank har pass nu och jag andas lite före det blir skiftesbyte igen.

Det är nästan ännu jobbigare att se och höra henne skrika hysteriskt i flera timmar nu efter att ha sett hur det kan vara då hon inte har ont utan är nöjd och tillfreds. Det var ju så härligt att kunna umgås med henne på ett alldeles annorlunda sätt än då nästan all vakentid går till att skrika.

Förhoppningsvis går det över om några månader. Jag nämligen börjar tappa hoppet att nåt av alla tusen saker vi försöker med ska fungera...

Å andra sidan sa zonterapeuten att det kan bli mera skrik ikväll och natt, en reaktion av behandlingen. Skrik är det alright. Vi lär ju se om det är en reaktion eller om det bara är så här vi ska ha det ett bra tag fram över. Just nu vågar jag inte riktigt tänka positivt.

Zonterapi

Igår var vi på den första zonterapi-behandlingen. Agnes var nöjd och verkade njuta under själva terapin. Och hör och häpna, vi har haft vårt första dygn utan skrikfest! Jag var lite nervös då Agnes var så lugn och nöjd hela kvällen igår, tänkte att nu blir det säkert magont och skrik på natten igen istället. Det blev det inte utan hon sov gott hela natten, åt som vanligt med 2 timmars mellanrum, men inget magont eller skrik. Man tror knappt att det kan vara sant att få ha det så här.
Idag mitt på dagen har hon igen varit lite gnällig och haft en aning magknip men har inte skrikit hysteriskt som hon gör då det är som värst.

Nu hoppas, hoppas, hoppas jag att det inte är en tillfällighet utan att zonterapin verkligen hjälper! Idag ska vi på andra behandlingen..