Sjukstatus

Jag tar tydligen det här med sjukskrivning på största allvar; är man sjukskriven ska man verkligen vara riktigt jädrans sjuk.
Tidigare då jag skrev att jag kände mig crappy visste jag inte innebörden av vad crappy verkligen kan kännas som.
Jag orkar nu sitta upp en stund (sitta upp i sängen) tack vare värkmedicinen som kickat in. Jag har legat i halvkoma hela dagen, endast stigit upp ett par gånger för toalettbesök. Ni vet då man är så slut och feber yr att man inte kan läsa, inte kan ligga i tv-soffan och slötitta utan man måste verkligen ligga och blunda och försöka sova i timtal även om kroppen är feberöm och man bara blir förbarmad med små sömnsnuttar åt gången. Mitt på dagen försökte jag mig på att äta lite soppa men magen vände sig ut och in och jag fick lov att ligga på badrumsgolvet en stund istället för i sängen. Tjohej. Då blev jag faktiskt lite orolig och ringde till hälsovårdsrådgivningen för säkerhetsskull ifallomatt man som gravid borde reagera då man har nån konstig variant av feber och magsjuka. Det behövde man tydligen inte.
Tempen var för en dryg timme sedan 38,1 som för mig är högt med tanke på att jag normalt har en temp på under 36. Så, jag har legat och feberfrossat hela dagen och önskat att nån kom och räddade mig. Frank gjorde sitt bästa genom att komma hem tidigare från jobbet med limsa, yoghurt och soppor. 6 timmar senare jag jag fått i mig 2dl jaffa och gör nu ett långsamt försök att peta i mig lite yoghurt.

Nu börjar orken ta slut efter 10 minuter av sittande. Dags för vågrätt läge igen. Håll tummarna för en bättre dag imorgon. Och för att min kropp snarast inser att jag inte behöver vara sängliggande-sjuk de kommande 5 veckorna bara för att jag är sjukskriven.

Edit: förutom Frank som gjort sitt allra bästa för att få mig att ha det möjligast bra så har vår hund varit alldeles underbar hela dagen. Jag släpade mig ut en sväng vid 11.30 då den första värktabletten kickat in och jag fixade gå på en 5min runda för att han skulle få utföra sina bestyr. Frank har självfallet gått ut med honom på eftermiddagen men annars har Cafu legat tätt intill mig från morgon till kväll. Han vet helt klart att jag inte mår bra och viker inte från min sida. Han värmer mitt hjärta den där lilla hunden vår.

feeling crappy

För nån vecka sen konstaterade jag att jag nästan aldrig är sjuk nuförtiden och skröt lite smått på min motståndskraft. Nu kom straffet. Inatt vaknade jag med en helvetisk halsont. Ni vet då det känns som att hela halsen är uppsvälld och det är en pina varje gång man måste svälja.
Nu ligger jag under täcket med stegring, huvudvärk, halsont och hoppas att hunden inte vill ut på många timmar ännu.
Oj, vad jag önskar jag fick dricka en kopp finrexin. Det får jag inte. Istället har jag en gigantisk tekopp på nattduksbordet, men den innehåller ju inte den magiska kombinationen smärtmedicin och koffein..