om nattandet igen.

..och ännu en grej gällande tillbakagång. Ett tag somnade Agnes ofta bra för sig själv i sin säng eller med lite hjälp så att nn av oss satt brevid och höll handen på hennes huvud eller vyssjade lite. Men som sagt också alldeles själv utan att nån var i rummet.
Nu funkar inte detta alls utan hin skriker hysteriskt varje gång hon ska sova. Både på dagen och på kvällen. Jag fattar återigen ingenting. Vad hände liksom? Era bästa nattningstips kunde gott vara på sin plats här. Tack på förhand.
Vår kvällsrutin ser ut som så att det blir pyjamasbyte ca en dryg halvtimme före det är tänkt att hon ska läggas ner för att sova (kring kl 20, beroende på när hon sovit sin sista eftermiddagslur). Pappa gör oftast kvällstvätten och klädbytet, sjunger och skojar samtidigt en god stund på skötbordet. Sen brukar oftast jag sjunga några sånger och läsa kvällssaga före hon läggs ner i sängen för att sova. Iställer för att sova skriker hon alltså nu vilket i praktiken betyder att vi turvis går omkring med henne tills hon lugnar ner sig och försöker lägga ner henne igen. Om hon bara protesterar lite får hon ligga kvar i sängen men när hon skriker hysteriskt, som hon alltså börjat med den senaste tiden, tar vi upp henne för att lugna ner.

Det känns verkligen som att vi går bakåt på många fronter för tillfället.

Regression

Vi har tydligen nån sorts regression på gång här. I ca två veckor harjag varit så gald över att hon ätit mycket och bra. Ja, för första gången under hennes livstid så har hon oftast ätit från båda brösten under samma måltid istället för bara den ena. Hon har således också hållit sig mätt dryt 3h. Detta gjorde att jag inte tyckte att det att hon börjat flaskvägra var en så stor katastrof utan var helt enkelt så glad över framgången med ätandet sådär annars så att det helt klart övervägde det negativa med att flaskätandet slutat funka. Det borde jag tydligen inte ha varit för nu har vi nån typ av matvägran igen. Eller rättare sagt vägran att äta från vänstra sidan och börjar också ofta skrika då hon äter från högra. Jag får fnatt och fattar ingenting. Just ju, i denna stund, är jag riktigt trött på allt amnings och matkrångel! Jag hade planerat att helamma till 6 månader och därefter delamma till cirka året om det skulle funka men nu börjar jag nästan tänka om. Det tar otroligt på krafterna och humöret att ha en bebis som hysseskriker varje gång det ska ätas.
Det känns som att jag borde förstå, kunna lista ut vad som är problemet men jag förstår verkligen inte. Det gör i sin tur att jag känner mig som en riktigt usel morsa i det här avseendet. Det känns som att jag vi det här laget borde kunna läsa av henne och hennes signaler såpass bra att jag skulle veta vad som är på gång.

Edit: "Riktigt uslig morsa" var kanske dagens överdrift men roligt känns det definitivt inte.

Edit2:  Jag skrev nog lite fel gällande det där att helamma inser jag nu eftersom det ju betyder att man inte alls ger någonting annat än modersmjök. Agnes har nog fått ersättning några gånger och vi började också med smakprov för 1,5 veckor sedan. Jag tänkte mera som så att hon i princip får hela sitt energibehov täckt av modersmjölken då hon knappt sväljer nåt av de små skedar smakprov hon får. Jag hade alltså missförstått vad som riktigt menas med att helamma. My bad.