Sånt man blir lite uppmuntrad av

Då jag klagar lite ibland. Över att det är tungt. Ibland fysiskt. Ibland psykiskt. Ofta både och samtidigt. Så beror det inte på att jag inte skulle vara lycklig. Jag är jätte-lycklig över vårt lilla hjärta.
Att hänga med i svängarna är dock inte alltid helt lätt. Att vara någons fru skriver lite som jag känner här.

Tränings junkie

De flesta har nog vid det här laget förstått att jag älskar att träna. Jag har tränat mycket så länge jag kan komma ihåg och det är nåt som hör till min livsstil, nånting som får mig att må bra. Jag tog nästan för givet att jag skulle träna under hela graviditeten. Tänkte att, min kropp är ju van vid mycket träning så det är ju bara naturligt att fortsätta. Men tji fick jag. Från och med vecka 5 då illamåendet kom med besked så har jag kunnat träna ytterst lite. Min "träning" har de senaste 11 veckorna bestått i att cykla till och från jobbet (8km/dag), yogat några enstaka gånger och gått korta promenader med hunden. That´s it. Jag har prövat träna lite hårdare några gånger men det har inte funkat eftersom illamåendet inte alls blivit bättre av träningen utan nästan snarare tvärtom.
Under semestern har jag dock börjat må mycket bättre. Igår var jag ute på en relativt rask 1,5h promenad vilken kändes mycket bra. Idag tog jag en dryg timmes promenad och vågade mig därefter till gymet för lite styrketräning. Några övningar blev till slut en timme då jag tvingade mig att sluta för att inte ta i för mycket. Det kändes himelskt! Åh så jag har saknat att så träna ordentligt. Min kropp har de senaste timmarna varit fylld av endorfiner vilka jag har tagit vara på genom att städa lägenheten och tvättat kläder. Jag hade nästan hunnit förtränga vilken kick och vilken energi man får efter ett träningspass.
Nu hoppas jag på att kunna fortsätta att träna regelbundet fram till slutet (eller iallafall nästan till slutet av graviditeten.). Jag har spanat in preggo-vattengymnastik på tisdagar och i september börjar mina vanliga pilates och astangayoga timmar. Lite hemma-yoga och styrketräning samt promenader på detta kommer göra susen.
Nu håller vi alla tummarna att min plan håller!

Mera cravings

Jag blir ofta tillfrågad om jag har speciella cravings. Svaret är ja och nej. Jag får ofta starka cravings efter framförallt olika sorter av mat, tex. lasagne, pasta, falafel. Men jag får min fix efter att ha ätiti den craving jag har för tillfället och då byts den fort ut mot en ny. Helt klart är att jag har ett helt annat sug efter kolhydrater än jag haft tidigare.
Ryvita knäckebröd är dock en craving som hållit i sig rätt länge. Samma sak är det salmiak, men det försöker jag undvika då preggon ju inte ska äta så mycket salmiak.
Justnu äter jag en skål med härlig vattenmelon nästan varje kväll som kvällssnack. Jag försökte mig på vindruvor som omväxling också, men det funkade inte riktigt lika bra.