Inte ens halvvägs

Läser på fb om en till liten människa som kommit till världen. Jag önskar att vi redan kommit oss så långt. Känns lite oroväckande att redan känna så här. Har ju inte ens kommit halvvägs. Har säkerligen att göra med att jag redan, nu i v 17+1, är ungefär lika stor som jag var med Agnes i vecka 30 (!!!) Ja, inte bara min åsikt utan det var även Franks konstaterande då vi igår såg på lite gamla magbilder. Denna, redan extrema, klumpighet i kombination med foglossningen gör sitt.
Samtidigt är jag ju så oerhört glad och tacksam över att vi kommit så här långt och allt verkar bra. Det är ju det som är huvudsaken. Vi får bara tro och hoppas det går bra ännu drygt 20 veckor till så vi får träffa typen där inne. För vi är ju så nyfikna!

Resan

Det är så mycket på gång nu att jag glömt att berätta att vi bokade en resa för ett tag sedan. Närmare bestämt till Kroatien. I början av september bär det av till Split några dagar och därifrån ut till ön Brac där vi stannar resten av veckan. På Brac har vi hyrt en lägenhet tillsammans med en del av mina syskon och några hundra meter ifrån hyr en del av släkten ett hus. Riktig släktfest med andra ord. Lite stad, lite sol, härligt folk (och många som springer efter Agnes), god mat..Det blir super!

 

Bilden är hittade jag på http://www.scandorama.se