måndag 30 december 2013
Falskt alarm
Imorgon börjar Frank jobba igen efter en skön månad hemma. Jag är ärligt sagt nervös över att vara ensam med två småttingar. Tänk om det blir totalkaos. Det blir det säkert nu som då men förhoppningsvis inte hela tiden. Mest nervös är jag över att Frank jobbar mycket kvällar och nätter och hur jag ska få kvällsrutinerna att funka smidigt för Agnes del så det inte blir pannkaka av hennes sovande.
fredag 27 december 2013
Nattlig terror
Nu kan jag inte fortsätta trösta mig med de orden. Förra natten var det nämligen skrik och magknip mellan 2 och 4. Inatt mellan 2 och 6. Ett väldigt otrevligt samband. Önskar jag hade ätit nåt konstigt eller nytt men tyvärr tror jag inte det kan härledas till nåt födoämne.
Så, nu gäller det att försöka planera en överlevnadsstrategi för de kommande månaderna. På nåt vis ska vi väl orka. Det är det enda alternativet.
Innerst inne hoppas jag ju ändå att det varit en tillfällighet, dessa två nätter, och att vi snart återgår till att äta massor och byta bajsblöjor och bara knorra nätterna igenom.
söndag 22 december 2013
Låtskrivaren
lördag 21 december 2013
Första resan
Förhoppningsvis kommer Agnes fortfarande ihåg hur man sover i vagn. Hon sover ju bara inomhus i egen säng nuförtiden. Vore kanske smart att övningssova i vagn några gånger före resan.
Förutom det så oroar jag mig mest för vad jag ska ha på mig på bröllopet vi ska på. Det måste vara praktiskt, amningsvänligt och helst snyggt. Och funka på min kropp som ju inte precis är vad jag är van vid, inte gravid och inte pre- gravid. Har egentligen ingen koll på vad som funkar på mig. Nå, några veckor har jag på mig att lösa det världsliga problemet.
Frank tyckte först att vi skulle köra ner men så modig (galen?) kände inte jag mig. Betalar hellre lite mera och ger Agnes möjlighet att leka hela vägen och ha möjlighet att mata minstingen utan att stanna. Det blir nog bra. Dessutom ser jag fram emot att besöka Helsingfors. Har saknat den staden den senaste tiden.
tisdag 17 december 2013
Ett snabbt hej
onsdag 11 december 2013
Förlossningen
Före det beräknade datumet, 29.11, hade jag haft förvärkar i ett par dygn. Kraftigast om nätterna men också en del på dagarna. Jag kände dock att det helt klart bara var förvärkar, det kändes i princip precis likadant som det gjorde dagarna före Agnes förlossning startade. Jag visste alltså att det skulle bli mycket värre ännu....På torsdag kväll blev jag sjuk och hela fredagen (29 :e)låg jag i säng med riktigt ont i kroppen och feber. Jag orkade bara upp ur sängen för toalettbesök men absolut inget annat. Orkade inte ens hämta dricka själv. Jag hoppades att förlossningen inte skulle sätta igång för jag visste allvarligt inte hur jag skulle klara det. Nå, den satt igång ändå och på nåt konstigt sätt så blockerade kroppen febern och alla flunsa symptom på en gång då de "riktiga" värkarna satte igång.
Passligt nog var Agnes hos sin farmor över natten eftersom Frank var på jobb- julfest och jag, som sagt, kände mig riktigt risig.
Mellan kl 19 och 19.30 märkte jag att värkarna kom oftare och helt klart ändrade i karaktär. Kände nästan genast att det är på allvar nu. Från att börjat klocka värkarna kl 19.30 och de var då 10min mellan var de knappt 4 min redan två timmar senare. Även om jag tyckte att jag klarade värkarna ganska bra genom att andas fokuserat så åkte vi in till bb för en koll ändå eftersom de kom rätt tätt. Kl 22 kom vi till bb där det konstaterades att jag var 3cm öppen. Precis som jag var då vi kom in till bb vid Agnes förlossning. Då blev jag ganska modfälld och tänkte att det, även denna gång, kommer att ta minst ett halvt dygn till. Men värkarna blev snabbt mycket intensivare och mycket täta. Jag tog ett bad nästan genast och efter badet var jag plötsligt öppen 6 cm. Då var kl ca 00. Vi blev flyttade till förlossningssal och jag prövade lustgas vilket kanske hjälpte en liten aning men jag kände samtidigt att lustgasen gjorde att jag tappade fokus på andningen och därmed också hade svårare att slappna av. Jag började känna att jag behöver mera effektiv smärtlindring. Nå, jag hann aldrig be om nåt mera för kl 00.30 var jag fullt öppen och kl 00.59 var han ute!! Hela förlossningen tog alltså ca 5h, räknat från att jag kände att jag började få "riktiga" värkar. (som jämförelse tog det ganska exakt et dygn första gången)
Jag upplevde förlossningen totalt annorlunda än med Agnes. Jag kunde fokusera och andas mycket bättre och Frank var verkligen ett stort stöd. Vi hade absolut stor hjälp och nytta av profylaxkursen vi gått på och dessutom hade vi övat en hel del hemma efter kursen. Jag hade också jobbat mycket med mental förberedelse, målbilder och färdiga tankemönster som vilket jag hade stor nytta av. Jag kände att vi var mycket bättre förberedda den här gången än första och vi jobbade verkligen som ett team. Visst var det stundvis riktigt riktigt jobbigt. Förstås. Men i det stora hela var det en väldigt positiv upplevelse. Sen påverkar det ju mycket att allt förlöpte utan komplikationer eller konstigheter. Och förstås att det gick så fort att jag orkade vara superfokuserad precis hela tiden (förutom då precis mot slutet då lustgasen blandade bort min andning en del).
Det här var absolut en drömförlossning och det känns verkligen roligt att ha två så väldigt olika upplevelser. Och att få avsluta med en super positiv.
En alldeles ny liten människa |
måndag 9 december 2013
En vecka
Agnes är en fantastisk storasyster. Hjälpsam och omtänksam. |
De allra första dagarna kändes det som att Lillen bara sov och åt. Nu har han börjat vara vaken lite mera men fortsättningsvis äter och sover han mest. Några dagar har han varit vaken ca ett par timmar på morgonen då vi alla stiger upp. Äter massor och somnat igen mellan 9 och 10 och sovit kring 4h. På eftermiddagen har han igen varit vaken lite längre i två omgångar och sovit ett par lite kortare stunder. Nätterna har gått helt okej men flera nätter har det varit mat maraton ett par timmar mellan 2 och 4 eller 4 och 6 men senaste två nätterna har han tankat sent på kvällen/tidig natt vilket har gjort nätterna lugnare och han har ätit kortare stunder ett par gånger per natt. Så här långt alltså rätt lugna nätter ändå tycker jag. Smått irriterande dock är nattliga blöjbyten som gör att han vaknar i onödan och då drar det förstås ut på tiden före sömnen hittas igen. Men antalet bajsblöjor per dygn torde ju minska så småningom.
Det är intressant att följa med storasysters lekar. Men här har han visst somnat mitt i. |
Även Cafu har varit super duktig med den nya familjemedlemmen. |
En mycket gemytlig början har vi alltså haft på det nya livet som fyra + hund.
onsdag 4 december 2013
Hemma
lördag 30 november 2013
Lillebror
fredag 29 november 2013
Inte som planerat
Igår kväll kände jag det komma. Halsonten. Det gick otroligt snabbt från att ha lite, lite små känningar i halsen till att hela kroppen kändes riktigt matt och uslig. Så idag har jag, bortsett från ett varv till mödrapoli mha värkmedicin, legat i ett mörkt rum, under många filtar och sovit eller halvsovit och mått riktigt pyton. Har känns mig riktigt febrig men termometern har bara visat 37,5 som högst. Känslan har ändå att den skulle ha varit minst 1 grad högre. Konstigt.
Skönt att orka, igen tack vare värkmedicin, halvsitta lite igen och ha på lite ljus. Men känner att jag snart måste släcka ner. Börjar redan göra lite ont i ögonen.
Detta var inte precis vad jag hoppades på på beräknat datum. Nu är jag igen tvungen att önska att bebisen väntar lite till så att jag åtminstone orkar lite mera än med nöd och näppe ta mig till toaletten.
tisdag 26 november 2013
Kommunikationen
Efter två dagar med feber är Agnes nu helst klart på bättringsvägen. Hon sov mellan kl 20 och 8 inatt- utan att vi hörde ett knyst. Måste till och med gå och kolla att hon säkert andades mellan varven eftersom hon sov så lugnt. Idag har hon inte haft feber verkar inte ha ont i kroppen utan har i princip varit sig själv, lekt och grejat. Vi vågade oss till och med ut i snön en liten stund för att få oss en nypa luft.
Men vid lunchen ville hon inte äta. Hon började gråta och vrida på sig. Jag försökte först lirka men hon började bara gråta ännu mera hysteriskt. Jag frågade om hon har ont nånstans och hon svarade "pipi i munnen" och pekade på tungan. Då jag bad henne öppna munnen och visa tungan såg jag att hon har förkylningsblåsor på insidan av läppen. Det förklarade saken! Vem vill nu äta varm mat om man har riktigt sjuka blåsor i munnen(?) Vi bytte besticken, tog en mjuk bebissked, och så blev det kall yoghurt till lunch istället.
Jag tycker att det är så skönt att Agnes nu kan uttrycka sig så bra verbalt. Det är så många saker som går mycket smidigare då vi förstår varandra bättre. Hon kan så ofta berätta vad hon vill/inte vill vilket ju gör att vi slipper en hel del gråt och gnäll på grund av missförstånd eller att vi inte vet vad hon vill eller menar. Tänk så skönt att kunna berätta vad som är fel, att nån förstår och hittar på andra alternativ för att lösa problemet.
Sen är det ju dessutom galet roligt att lyssna på hennes tankar och funderingar- speciellt allt hon säger då hon leker på egen hand och man smyglyssnar på hennes lekar och funderingar.
måndag 25 november 2013
Vecka 40
För de som är intresserad av rådgivningsinfo kan jag informera att blodtrycket var 110/64, lite högre än tidigare men ingalunda högt ännu heller. Hb mätte vi inte. Senast var det 113. Sf måttet hade vuxit 1,5cm och är nu 33cm. Det innebär att det faktiskt är 1cm mindre än i samma vecka som med Agnes. Så den enorma magen är, enligt kurvorna, inte alls speciellt enorm mera.
Men på tal om enorm så känner hela jag mig extremt enorm. Hittills har jag faktiskt klarat av att ha en ganska avslappnad inställning till hur många kilon jag går upp denna gång. Men idag insåg jag att jag faktiskt snuddar vid 20kg. Låter ju galet mycket. Samtidigt väger jag nu nästan exakt lika mycket som strax före Agnes föddes.Tänk vad kroppen gått igenom de senaste åren, 14kg upp, 20kg ner, nästan 20kg upp igen... Startvikten var alltså då 5kg mera än den här gången. Men känns ändå som massor och för första gången fick jag lite ångest. Faktiskt. Som tur vänder det ju snart iallafall, även om jag inte räknar med lika snabb återhämtning som senast eftersom jag tränade mycket mera hela första graviditeten. Nu finns det varken kondition eller muskler att tala om utan det blir att starta från noll. Nåväl, bara jag får börja röra på mig utan foglossning och sammandragningar så ska det väl nog ta sig så småningom.
Oj så jag längtar efter ordentliga träningspass igen! Och missförstå mig inte nu, att bli av med alla kilon känns absolut inte som nåt som kommer att stå högt på prioriteringslistan. Däremot nog att få en ok kondition och en stark, hälsosam kropp igen. Vilken siffra vågen sen stannar på är mindre viktigt. Men det är ju bara så att man, ja jag vågar faktiskt tala om man och inte bara jag i det här fallet, mår mycket bättre då man tränar och rör på sig regelbundet.
söndag 24 november 2013
Sjukstuga
Helgen blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Eller ja, igår var det full rulle med julöppning, cafébesök och barnfest. Idag har det varit en underbart solig dag så här långt och tanken var att vi skulle ha en utedag halva dagen och baka på eftermiddagen då det blivit mörkt. Men minstingen i familjen vaknade med feber så vi har haft innedag för hela slanten. Och vilken lång halv dag så här långt! Otroligt svårt att försöka hitta på nåt fungerande för en liten en som har ont i kroppen, inte vill äta, inte kan sova. Orkar lyssna på saga en stund men inte en heeel dag. Blir påmind om hur det var då hon var riktigt liten; hon vill gärna vara i famnen- men man får inte sitta och man får inte vara stilla utan helst ska man gå omkring med henne för att det ska funka. vilket det kanske gör en liten stund.
Hon sov bara en kort stund på dagen men försökte få henne sova lite till då hon verkade så otroligt trött och slut verkar hon nu ha kommit till ro igen. Lilla sjuklingen. Hoppas det är fort övergående för vi vill ju absolut inte att hon ska behöva vara sjuk då det är dags att bli storasyster.
Vad hittar ni på med era, kring 2-åringar, då de är sjuka för att få tiden att gå lite fortare?
fredag 22 november 2013
Den långa väntan
En vecka kvar till beräknad nedkomst. Jag hoppas det inte tar så länge men försöker ändå ställa in mig mentalt på att det går över. Igen.
Ändå mår jag nog rätt bra. Känner mig förstås oerhört klumpig och det är svårt att hitta bra sovställning. Dock känns det som att magen har sjunkit lite den senaste veckan för det känns som att lungorna och inälvorna skulle ha lite mera utrymme. Men trots att jag inte lider av några värre krämpor så känner jag mig verkligen färdig med den här fasen och väntar otåligt på att nåt ska börja hända så vi får träffa vår nya familjemedlem.
Även Agnes funderar mycket på det nya syskonet och allt omkring. Det är oerhört intressant att lyssna till hennes lekar. Ikväll satt hon och lekte med några leksaksdjur, munnen gick som vanligt i ett. Hon talade om och om ingen om kattungen som är i mammans mage. Och så kom den ut. Och så var den i magen igen. Länge satt och och lekte och pratade om det här. Tidigare på dagen lekte hon med en hund och en bil. Hunden hoppade in i bilen och brummade iväg till BB, lekte hon.
Det ska verkligen bli intressant att se hur hon reagerar då bebisen verkligen är här. För även om vi talar och funderar en hel del om vad som komma skall så är hon ju så liten ännu att hon inte kan förstå och greppa vad det riktigt betyder att få ett syskon. Men det ska nog gå bra oavsett hur hon reagerar. Det som känns viktigast är att hon ska känna att hon är med och välkomnar den nya familjemedlemmen. Att hon inte ska känna sig åsidosatt eller utanför.
För att inte bli tokig av att mest vänta så försöker jag boka in träffar med vänner och bekanta, springa på program med Agnes och tänka på annat än NÄR det månne ska börja hända nåt. Idag fick jag annat att tänka på då dagen började med härliga nyheter om att en ny liten människa fötts! Jag är verkligen så glad för den nya lilla familjen skull och ser fram emot att träffa lilla underverket.
I helgen står Sås och Kopp, cafébesök, barnfest och bakning på programmet. Om det inte händer nåt mer spännande.
fredag 15 november 2013
Gjort idag
Denna fredag började med att lilla fröken sov till lite före 8. Frank steg upp och jag låg och drog mig ännu en liten stund samtidigt som jag lyssnade på hur Agnes "väckte sina djur" och babblade om det ena och det andra. Hon har blivit en riktig liten babbelmaja, munnen går nästan konstant. För det mesta så förstår man också vad hon säger nuförtiden. Inte alltid, men nästan. Rekordmeningen, räknat i antal ord, lyder så här långt: "Inte spotta mediciner säger pappa, din lilla babian!". Detta alltså sagt åt hunden. Vi måste helt klart börja skriva upp roligheterna som kommer ur hennes mun.
Efter en halvtimme eller så steg även jag upp och efter ett tag blev Agnes hämtad av sin Fammo för lek. Jag och Frank satte igång att fixa Ikea hyllan som kommit redan för några veckor sedan men som vi bara inte orkat ta tag i att skruva upp. Under tiden vi fixade den anlände resterande Ikea möblerna som vi bytte ut efter förra leveransen.
Äntligen är vi nöjda med resultatet! Vi har nu en tv-skänk i rätt mått. Inte för lång, inte för kort.
Skötbordet, som var söndrigt i förra leveransen, byttes nu ut av ett helt exemplar. Även detta kommer att stå i arbetsrummet då det ligger närmst toaletten och därmed lavoaren. Valde en modell som är enkel att flytta på då vi har gäster som sover i rummet.
Sen tog vi paus och åt en god lunch på After eight, Jag fortsatte pausen med en powernap och en liten promenad med hunden före Frank drog iväg på kvälls- och nattjobb. Jag organiserade skåp, babykläder och bäddade den minsta lilla sängen vi har i huset. Tänk att det snart ligger en liten typ och snusar där!
söndag 10 november 2013
De sista grejerna
Nu känns det, som jag skrev senast, som att fokus ligger på att se till att vi är så förberedda som bara möjligt inför den nya familjemedlemmens ankomst. Det är skönt att vi har hunnit få gjort massor hemma så att det verkligen känns som ett hem. Gällande hemmet så fattas i stort sett ett litet (bytes-)lass från Ikea som bland annat innehåller skötbord. Det första som kom var söndrigt. Men visst klarar man ju sig utan skötbord ett tag. Eller helt om man så vill, det är det ju många som gör. Jag tyckte dock det var mycket bra och praktiskt med skötbord åt Agnes så vill gärna ha ett även denna gång.
Sen är det egentligen bara mindre saker som att få upp en hylla i arbetsrummet (och i övrigt också fixa till arbetsrummet lite trevligare), få upp tavlor på väggarna och eventuellt köpa gardiner som känns som riktigt aktuella. Aktuella men inte akuta.
Det som däremot kändes akut var att införskaffa en syskonvagn. Jag har hållit ögonen öppna i flera månader men det har visat sig vara rätt knepigt att hitta en som uppfyller mina önskemål och krav. Till min stora lycka hittade jag en Brio ,double wave , vagn på ett stort barnloppis som ordnades förra helgen. Jag synade den noga och enligt min granskning verkar skicket nästan som ny! Jag betalade en fjärdedel av nypris. Definitivt bästa fyndet på länge. Vår emmaljunga mjuklift verkar dessutom gå att använda i den så vi kommer att använda den i båda vagnarna.
Förra helgens vagn-fynd! |
Mindre akut men någonting som jag länge funderat på att köpa är ett bebisbo. De senaste året har jag hört mycket gott om det och kunde inte motstå att skaffa ett själv. Barnet ligger ombonat och skyddat tex i sängen bredvid föräldrarna eller gör den egna lilla sängen lite mera ombonad då barnet är riktigt litet. Ett bebisbo kan man ju gott sy själv också. Det lär finnas bra instruktioner på nätet.
Bebisboet |
Och eftersom jag insåg att magen kan försvinna när som helst så var jag tvungen att ta en bild. Jag har för övrigt varit otroligt dålig på att fotografera magen den här graviditeten vilket jag ångrar nu mot slutet. Hade varit roligt att ha mera bilder men jag har bara inte känt för att stå och fotografera mig och den. Så det är som det är. Här kommer i alla fall en dagsfärsk bild, vecka 37+1. Sf-måttet som var riktigt högt där ett tag lugnade ner sig mot slutet (lugnade faktiskt ner sig såpass att jag sprungit på flera extra ultraljud, men allt har varit ok ändå) och motsvarar nu ganska bra samma mått som med Agnes i samma veckor. Enligt kurvorna alltså ingen jättestor mage. Men kan intyga att jag trots det känner mig enorm. Precis som jag kände mig med Agnes.
En total parentes; På bilden ser ni också min stackars iPhone som jag tappade i golvet i Forum i fredags. Det bakre glaset sprack och är nu tejpat med silvertejp och på det ett lånat, svart skydd. Bestämde mig för att försöka fixa själv (vilket enligt vissa utsagor torde vara relativt enkelt) och väntar nu på nya delar och hoppas kunna rädda den.
Idag tvättade jag också alla små, nya, babykläder och började packa BB-väskan. Alla basic grejer är med förstås, som toalettartiklar, kläder, innetofflor, bok, tidningar, choklad, vichy , nötter, kamera+ laddare, telefonladdare + förstås kläder till babyn och nåt ombyte till Frank. Men utöver riktigt bas grejer, fanns det nåt ni var riktigt glada över att ni tagit med er till bb, alternativt nåt ni kände att ni saknade?
lördag 9 november 2013
Liv och död
Jag är glad att jag kunde delta men märkte samtidigt att jag var lite nervös för att typen i magen skulle få för sig att komma ut för tidigt vilket gjorde det svårt att vara riktigt närvarande. Men, som sagt, jag är glad att jag kunde vara på plats.
Stora kontraster just nu. Död och liv blandas. Och det hör ju livet till att det ska vara så men det är inte alldeles lätt att hänga med i svängarna när allt liksom blandas ihop på en och samma gång.
Nu känns det som att det är dags att packa BB väskan och faktiskt fokusera på vad som hända ska inom de närmaste veckorna. För nu närmar det sig ju faktiskt på riktigt. Idag går vi in i vecka 38, alltså 37+0. Har inte riktigt fattat att vi faktiskt kommit så här långt redan.
söndag 3 november 2013
Allhelgona
Vi har firat en lugn allhelgona helg. Frank ha för ovanlighetens skull varit ledig hela helgen och vi har mest bara varit tillsammans. Igår fick vi besök av grannar och efter det även spontanbesök av vänner. Roligt då folk bara ringer och frågar om vi är hemma och har tid med besök. Mera sånt!
På kvällskvisten gick vi till gravgården för att tända ljus. Klockan var nästan 19 så gravgården var full av ljus. Det var vackert, riktigt vackert. Samtidigt tungt. För det är tungt att verkligen stanna upp och ta sig tid att minnas och att sakna de som fattas en; vännerna som dog alldeles för tidigt, far- och morföräldrar, livet som bara blev några veckor. Tufft att se dottern tända ljus på sin farfars grav. Ja, vackert men tungt. Vi gick in i kyrkan en liten stund för att lyssna på musiken de spelade och precis då det kändes som att alla tunga känslor tog över så slutade en låt och Agnes klappade i sina händer och utbrast "mera musik!" . Då går det inte annat än att landa i nuet igen och bara älska och uppskatta det liv som finns precis här och nu. Att minnas, att sörja och att sakna är nödvändigt tror jag. Men man får inte bli så uppslukad av sorgen att man tappar nuet.
Idag fortsatte vi med temat att ta det lugnt och vara tillsammans genom att under förmiddagen besöka simhallen, eftermiddagen en skön familjepromenad och på kvällen blev det barnjumppa för Frank och Agnes. Nu sover Agnes och jag tror den vuxna delen av familjen bara ska koppla bort våra hjärnor, se på Solsidan och somna tidigt.
fredag 1 november 2013
Tagen av tröttheten
Jag har drabbats av en otrolig trötthet. Skulle helst sova mest hela tiden. Lyckas inte precis så bra i kombination med en aktiv liten flicka. Men den dryga timmen hon sover om dagarna brukar jag också sova. På nätterna sover jag själv ganska hackigt och dåligt eftersom det är näst intill omöjligt att hitta en bekväm ställning.
Annars händer det inte så mycket. Har lite smått att fixa hemma ännu före bebbens ankomst. Eller, egentligen är det bara arbetsrummet som ännu ska fixas till en del. Där kommer skötbordet att stå eftersom det är närmast badrummet.
Och så har jag en ny kamera. Mera om den då vi har hunnit lära känna varandra.
Efter fredagsmys i form av tortillas och bastubad funderar jag seriöst på att lägga mig. Klockan 20.10. Alternativt ser jag det nyaste Grey´s anatomy avsnittet först. Om jag orkar hålla mig vaken.
tisdag 22 oktober 2013
Blingo party
Igår var jag på blingo fest hos en granne. Roligt att träffa flera grannar och dessutom få bekanta mig med nya Blingo kollektionen. Jag älskade verkligen många av färgerna, speciellt det mörk vinröda och flera av de grå nyanserna. Även den småblommiga mönstret är charmigt tycker jag. En kofta till mig och tunika till Agnes beställde jag igår men hade gärna beställt många plagg till om plånboken tillåtit.
Eftersom jag själv blev förtjust i många av plaggen tipsar jag gärna om tävlingen på Dannis blogg där ni har möjlighet att vinna en scarf och fluga/rosett från Blingo. Till tävlingen kommer ni om ni klickar HÄR
lördag 12 oktober 2013
Humöret och lamporna
Jag får nog ta tillbaka det jag skrev om gällande stabilare humör. Idag har jag varit sinnessjukt irriterad och frustrerad över de tre kvarvarande lamporna som ännu inte är uppe och som vägrar att samarbeta. Då stickkontakten äntligen är kopplad rätt så är den för stor och det går inte att hänga upp den med kontakten jag slitit mitt hår för att få att fungera. Bara att koppla ur och koppla om hela skiten igen. Jag lyckas inte skruva de förbannade skruvarna tillbaka i taket eftersom en blivit för sliten. Lampan kom inte upp idag.
Fick låna en passlig stege för de andra två men inte heller de lyckades vi koppla så att de fungerar. Hur svårt kan det vara!!?? De lamporna kom inte heller upp idag.
Snart betalar vi banne mig nån att fixa upp lamporna. Det lär väl bli dyrare än själva lamporna. Härefter ska jag aldrig köpa lampor efter hur de ser ut utan först kolla hur de ska kopplas i och hängas upp.
Lite stolt är jag ändå över att jag inte slängt nån av lamporna i golvet. Det skulle inte alls vara nån omöjlighet att jag skulle ha gjort det vid det här laget. På den nivån är det.
Normalt att bli så oerhört upprörd över lampproblem? Skulle inte tro det. Jag skyller helt och hållet på hormoner.
Önskemagen vecka 34
Det önskades visst en magbild. Voilá! här kommer en. Tagen igår vecka 32+6 direkt efter en timmes gubbvila.
Går alltså in i vecka 34 idag och mår faktiskt rätt bra. Foglossningen hänger ju med men den är fortfarande lindrigare vilket den har varit de senaste veckorna. Humöret känns stabilare. Visst känner jag mig otroligt klumpig och det är rätt svårt att hitta bekväma sovställningar men det känns ändå som småsaker. Får jag må så här lite till så orkar jag nog ännu några veckor utan problem.
fredag 11 oktober 2013
Toaletten
Golvet blev lite glansigare än jag tänkt men det fanns inga valmöjligheter gällande glansighet på målet utan det fanns bara en variant av varje färg. Helt nöjd är jag ändå. Mycket, mycket bättre än den ursprungliga färgen. Storleken på mattan missade vi lite med. De skulle gärna få vara större men vi lever med denna ett tag framöver. Den är i allafall mjuk och skön under fötterna och framför allt skyddar den golvet från det värsta slitaget.
I det stora hela är vi mycket nöjda men tanke på att vi satt några hundralappar på denna make over istället för att riva ut hela toaletten. Några små hörn och kanter ska vi ännu snygga till med lite mål men efter det känner jag att jag gott kan leva med den här toaletten ett bra tag fram över. Sen ska det förstås bli intressant att se hur målet, speciellt på golvet och bordsytorna, klarar slitaget. Vid behov är det ju dock enkelt att måla ett lager till då det behövs. Eventuellt målar vi ännu fogarna med fogpenna men vi har ännu inte kommit fram till om vi gör det eller inte. Ibland känns det inte som att det behövs, ibland tänker jag att det nog skulle bli snäppet snyggare. Vi får se.
FÖRE EFTER
Fnatt
Att få lampor upp i taket har varit prioritet nummer ett i flera veckor nu. Äntligen är alla inköpta och igår kom lampan till lekrummet. Köpte en likadan på rea i Karleby för några veckor sedan men den återlämnade vi efter att jag putsade upp den och såg att den hade massor med repor. Nu kom som sagt den nya lampan och banne mig att den ska ha en krångligt upphängningssystem. Nå, jag har nu skruvat hit och skruvat dit, kopplat ur och kopplat i en sockerbit. Men det funkar banne mig inte! Jag har minsann skruvat sockerbitar förut i mitt liv och det är ju inte väldens mest komplicerade sak precis men tydligen har jag gjort nåt fel men nu har jag ingen aning om vad jag ska göra för att fixa problemet. Det är väl det värsta med hela situationen- känslan att inte förstå vad som är fel och därmed inte kunna åtgärda problemet. Jag hatar verkligen känslan av att ha tummen-mitt-i handen. Jag vill kunna fixa och genast.
Nu har vi alltså ännu tre lampor att få upp. Den jag inte lyckas koppla rätt och två vi inte får upp eftersom vi inte har en stege med rätt längd. Vi har en för lång och en som är för kort. Förstås.
torsdag 10 oktober 2013
Små hjärtan
Många vänner och bekanta har fått eller väntar tillökning under hösten. Oss förstås inkluderade. Nu visar det sig att även våren verkar bli lite av en babyboom. Har fått flera glada besked de senaste par veckorna om kommande småttingar. Blir alldeles varm i hjärtat för deras skull.
tisdag 8 oktober 2013
Hitta sömnen
Före Agnes förra ordentliga febersjuka för ett par veckor sedan hade vi en period då kvällsnattningen var ganska jobbig. Men efter dagarna av feber och ynklighet verkade hon inse att det ju faktiskt är rätt skönt att sova ändå och har somnat helt utan protester om kvällarna (och dagarna också för den delen). Nu vet jag inte om vi är inne i nån ny fas igen för nu har hon legat och funderat på livet i snart 40 minuter igår låg hon och sjöng Veronica Maggio (Ja, fortfarande piiit, piiit, piiit huvuud, kaaos, kaaaos kataschoseeer) ännu 21.30. Hon lades för att sova kl 20.
Men så är det ju förstås för de flesta. Ibland tar det ju lite längre före man hittar sömnen. Är så glad över att hon klarar av att ligga och fundera, sjunga och vara nöjd där i mörkret för sig själv även om hon inte hittar sömnen direkt.
Jag å andra sidan skulle jag själv gärna lägga mig och hitta sömnen bums, klockan nu 21.40. Hoppas hon snart hittar sömnen så jag också kan göra det och förhoppningsvis då få en vettig natt. Har börjat sova dåligt om nätterna den senaste tiden. Går ju inte att hitta vettig sovställning med magen längre..
Edit. Jag har alltså yrat. Inte Maggio som sjunger "På repeat i mitt huvud" utan det är ju Little Marbles låt.
lördag 5 oktober 2013
Ännu mera inredning
onsdag 2 oktober 2013
Nya älsklingar
Vi har egentligen inte varit inne på att skaffa mörka möbler men då vi såg dessa kunde vi inte låta bli. Jag är så glad att vi båda blev blixtförtjusta i dessa möbler. Det tar sig, vårt hem. Sakta men säkert.
Flytten
Vad är det som varit så tungt då? Jo, att bygga upp en helt ny vardag. Att bygga upp nya rutiner, hitta nya ställen att träffa människor, att lära känna människor och få in foten i nya umgängeskretsar. Att hitta nya lekplatser, nya promenadstigar, nya aktiviteter. Ja, nytt i princip allt. Visst är det ju också spännande och roligt med nytt men samtidigt tungt. Staden är bekant för mig men är inte min hemstad. Jag har ingen släkt eller rötter här. Tacksam dock för att jag har ett par goda vänner och en del bekanta så helt från noll behöver jag inte starta.
Flyttar man tillbaka till sin hemstad där man har kvar både familj och vänner samt "hemmiljö" tror jag att det kanske går fortare och lättare (?) att hitta sitt sammanhang.
Nu jobbar Frank också tre skift från att före flytten jobbat dagtid och jag tycker att det är mycket svårare att planera vardagen då dagarna alltid ser olika ut. Det var helt klart lättare och effektivare att planera dagarna och aktiviteter då tidsramarna om vardagarna i princip alltid såg likadana ut. Skiftesjobb innebär ju å andra sidan att han ibland har längre ledigt åt gången vilket ju är skönt. Men för mig tar det helt klart mycket tid att vänja mig vid skiftesjobbet och få det att fungera med vettiga och fungerande rutiner. (Ja, ni märker kanske vad som är det återkommande ordet- jag är verkligen en person som behöver tydliga rutiner, eller iallafall ramar, för att fungera optimalt)
Sen har ju säkerligen graviditeten gjort sitt då gällande att flytten känts rätt tuff så här långt. Jag har, som bekant, haft mycket smärta pga foglossningen vilket dragit ner på mitt humör en hel del. Att inte kunnat ta till ett av de viktigaste "må bra" knepen- att träna och motionera- har verkligen inte gjort saken bättre, tvärtom. Ibland har det känts som att jag har tappar lite för många delar i flytten på en och samma gång
Men, nu har ju en hel del aktiviteter börjat. Det finns familjecafeér, öppet dagis, parkaktivitet, babysim, färgbad etc. Det finns nåt man kan hänga med på varje vardag om man så vill. Jag trivs absolut bäst med att gå på aktiviteter och träffa människor rätt ofta om förmiddagarna och då man deltar i ovanstående aktviteter är det relativt enkelt att i alla fall komma i kontakt med nytt folk. Sen att lära känna nya människor och få nya vänner är ju en annan femma. Men en sak i taget. Man måste ju börja någonstans.
Så det blir bättre och jag känner att det nog har vänt för min del de senaste veckorna och nu börjar jag sakta, men förhoppningsvis säkert, känna mig lite lite som hemma.
Lyxigt är det ju att nu ha mycket mera utrymme. Att bo i ett hus och ha en egen gårdsplan. Det känns fortfarande ofta overkligt att vi kan bo som vi gör. Att vi har så mycket utrymme att vi fortfarande inte lyckats inreda det så att det inte ekar i vardagsrummet.
Jag älskar att ha bärbuskar på gården. Jag älskar att vi igår planterade havtornsbuskar på gården. Agens gick omkring och sa "plantera, plantera" och "Tänk!" (efter att jag sagt "Tänk om vi får havtornsbär på egen gård!). Jag älskar att hon om bara nåt år kan springa omkring på vår gård själv, springa till lekparken som finns 50 meter bort, till vänner på gatan.
Jag njuter av korta avstånd. Att man kommer sig överallt på några minuter. Men jag längtar efter att gå mera. Nu har mitt gående varit så begränsat (igen av foglossningen). Jag hoppas verkligen att jag ska lyckas bryta ovanan att köra så mycket bil och istället gå mera sen då jag kan röra mig som en normal människa igen. Avstånden och bilköerna i Helsingfors är en av de saker som jag verkligen inte saknar. Jag vill aldrig igen sätta drygt 2h om dagen på att åka till och från jobbet, vilket jag gjorde "som värst".
Jag älskar att vi har möjlighet att jobba mindre och ha mera tid för barn och familj än vad vi skulle ha haft om vi bodde kvar i Helsingfors. Av olika orsaker är det jag som stannat hemma hittills men planen är att Frank ska vara hemma mera framöver och jag jobba. Vi behöver inte arbeta som galningar för att få ekonomin att gå ihop. Det känns enormt skönt.
Saknar jag Helsingfors? Absolut! Jag saknar syskonen, vänner, pulsen, underbart vackra Tali, musikleken, kollektivtrafiken, några köpcentrum (faktiskt). Helsingfors känns fortsättningsvis som hemma men jag har nog börjat känna att det här nog blir mitt hem också. Så småningom.
Nu känns det lite som att det här blev ett riktigt negativt inlägg och flytten mest bara känns skit. Men så är det inte. Jag tror verkligen att vi fattade det rätta beslutet för oss och jag tror att jag kommer att börja trivas. Men jag sticker inte under stolen med att det ÄR en enorm förändring och eftersom jag ju verkligen trivdes bra i Helsingfors så är det en omställning som tar tid. Tyvärr kan man inte få allt här i livet men det är ju upp till en själv att ta vara på och uppskatta det man har just nu. Det blev många fina år i Helsingfors och jag känner nog att jag verkligen njutit av de bra sakerna där. Nu är det dags att ta vara på allt det positiva här.
söndag 29 september 2013
Ljus i vårt hus
fredag 27 september 2013
Gosungen
Pinnstol
Sen har jag gått och fått för mig att jag absolut vill ha små pinnstolar till Agnes lekrum. Idag hade de två fantastiskt fina vid öppna dagis som såg ut att ha hängt med från typ 60-talet. Varifrån ska man hitta sådana? Ett alternativ har jag hittat, nämligen Lilla ålands version som ni kan se HÄR . Men det känns inte precis som ett alternativ att köpa barnstolar för 150€ styck till lekrummet. Lilla ålands stolar skulle jag gärna även ha i vuxenformat i köket, men det blir kanske en framtida investering. Ett tag framöver får våra nuvarande stolar duga.
torsdag 26 september 2013
Agnes 1år 8månader
Det är redan en dryg månad sedan Agnes 18-månaders koll vilken gjordes 21.8. Då var hon alltså 1 år och 7 månader och vägde 11kg 790 gram och var 86,5cm lång. Så mycket annat varken diskuterade eller fick vi reda på för Agnes hatade verkligen att besöka läkaren och skrek som en vilde största delen av besöket. Allt var iallafall ok.
Idag har vi alltså en 1 år och nästan 8 månader gammal tös. Från att ha varit ganska orädd och fort kastat sig in i nya situationer i ny omgivning så har hon den senaste tiden blivit mera försiktig och har kolla på att mamma eller pappa är i närheten.
För tillfället, eller egentligen bara de senaste dagarna efter hennes ordentliga febersjuka i helgen, så har hon blivit mycket duktig på att kommendera sina föräldrar. Oftast gäller det vad man ska leka, var och hur. Om man inte lyder hennes kommandon lär man få höra skrik och vrål ett bra tag- antingen tills hon får som hon vill eller blir avledd. Hoppas detta går över lika fort som det började och hon börjar leka själv och sysselsätta sig på egen hand mera än 5minuter åt gången.
Prata gör hon mycket. Jag borde helt klart skriva ner en del av vad hon säger för ibland kommer det riktigt långa meningar. Ett nytt intresse är färger och hon tycker om att namnge det mesta både i vad det heter samt vilken färg föremålet har. Är vi utomhus kan det tex betyda att hon kommenterar "grön roskis", "en röd bil" . Ja, roskisar och bilar är för övrigt intressanta föremål. Mest av allt leker hon med sina leksaksdjur, främst hundar, som jag fyndade på marknad i augusti. Bygga med duplo är fortsättningsvis enormt roligt. Böcker älskar hon fortsättningsvis massor. Hon är en riktig bokslukare. För ett tag sedan var det boken "Jan och Julia reser utomlands" (som jag själv också älskade som liten) som lästes om och om igen. För tillfället är det Ocke, Nutta och Pillerill av Elsa Beskow som är en storfavorit. Trist är att det inte finns nån vettig musikgrupp att delta i här. Den enda hålls klockan 18 på kvällen och det känns för sent eftersom Agnes den senaste tiden varit jättetrött redan klockan 19. Som tur så sjungs det ofta lite på olika öppna dagis och familjecaféer iallafall. Senast vi sjöng på familjecafeet drog Agnes igång gänget med applåder efter varje sång och sa "sjunga mera, sjunga mera!" många gånger efter att sångstunden var slut. Så sjunga måste hon helst klart få göra.
Idag insåg jag att hon kan räkna. Hon har länge tyckt om att läsa Mumins lilla bok om siffror men fram tills idag har jag inte hört att hon skulle räkna själv utan hon har bara pekat på föremålen samtidigt som man har räknat. Idag räknade hon plötsligt- ända till 10!
Sedan några veckor tillbaka har det blivit mera regel än undantag att hon sover hela nätter. Äntligen! Vi hoppas det håller i sig. På dagen sover hon fortsättningsvis en gång mellan 1,5 och 2h.
tisdag 24 september 2013
Överlevt förmiddagen
Vi har hunnit läsa många sagor, sjunga många sånger, lagat mat och matat alla hennes tusen älsklingshundar, på nåt konstigt sätt laga riktig mat i form av lins-grönsakspuré soppa, varit ute och krattat lite löv och lekt kurragömma i buskarna osv. Korta stunder orkar hon leka med en sak sen är det gnäll och nåt nytt som gäller. En aning mat har hon gått med på att äta, men fortsättningsvis minimala mängder. Somnade gjorde hon på tre röda sekunder redan före klockan 12.
Nu hoppas jag att hon sover länge. Sen laddar vi upp med bak av äppelpaj och hoppas att det är lika populärt att knåda och greja med deg som det brukar vara.
Ikväll får jag simma. Fram till dess påminner jag mig om att hon har det jobbigare än jag. Men oj, så jag längtar efter att få tillbaka vår lilla gladis.
söndag 22 september 2013
Floppen
Nu hoppas vi på en någorlunda vettig natt och att vi snart ska börja få i henne lite mat.
Det positiva med helgen som varit är att vi hade planerat in tumistid och bland annat tänkt åka runt i alla inredningsbutiker i närheten för att införskaffa möbler och inredningsgrejer. Positiva är alltså att Frank fixat ledigt från jobbet hela helgen. Hade varit supertufft att varit ensam om dagarna eller nätterna de senaste dagarna.
onsdag 18 september 2013
Bättring kommer
Jag ska försöka bättra mig. Men inte ikväll för nu ska jag sova.
måndag 2 september 2013
Inte som planerat
fredag 30 augusti 2013
Dagens gos
torsdag 29 augusti 2013
Renovering pågår
Vardagsrummet väntar, förutom på ny väggfärg, på nya möbler och hemtrevligare inredning. Men det tar sin tid...
Jag ser enormt mycket fram emot att få vita skåp istället för gräddvita (som ser gula ut). Det gör att vi nog ska klara oss med detta kök ett tag till tills vi, i nåt skede, byter ut allt och eventuellt öppnar upp väggen mot vardagsrummet. Förutom ny färg på skåpdörrarna väntar köket också på ett stort bord, gardiner, lampor i taket, kanske nån hylla eller eventuellt ett vitrinskåp och varför inte en kökssoffa. Kanske. Får se vad vi hittar på.
Det jag gärna skulle göra genast är att totalrenovera vårt lilla badrum samt hjälpkök och dusch/bastu. Trots att huset är byggt år 2004 så skriker materialen och färgerna 90-tal Tyvärr är detta så dyra grejer att vi inte har möjlighet att renovera dessa bara pga av estetiken. Men vi har beslutat oss för att göra lite ytrenovering själva. Vi ska nämligen försöka oss på att måla kakel. Har hört både bu och bä då det kommer till att måla kakel i våtutrymmen men vi väljer att go wild and crazy och lyssna på de som haft positiva erfarenheter. Vi börjar med att måla golv, vägg (det lilla som finns på väggen) i lilla wc:n samt de gräddfärgade skåpdörrarna. Om väggkaklet blir snyggt så överväger vi att måla väggarna i duschrummet också. Golvet i hjälpköket och duschen vågar vi dock inte måla eftersom det utsätts för så mycket slitage men det kan man eventuellt kakla på.
Samma sak med golvet i duschen och bastun, vi vågar inte måla. Men eventuellt vågar vi oss på att måla väggarna vita + taket i så fall. Tror det kunde göra en stor skillnad.
Just nu håller Frank på att grundmåla laminatskivorna (!! vilket jag aldrig trodde man kunde göra men enligt personal i två butiker ska det tydligen gå..) Han planerar fixa så mycket han bara hinner under dagarna som jag och Agnes är borta i Helsingfors. Det ska minsann bli intressant att komma hem efter resan...
Sist av alla har jag också upptäckt pinterest. Att surfa runt där har verkligen gett mig en ny kick gällande inredning av hemmet. Eller, kanske inte direkt gällande inredning för det känns fortfarande svårt att få till på optimalt sätt. Egentligen har jag nu plötsligt lust att fixa små renoveringsgrejer men har konstaterat att jag kan frustrerande lite. Tänk så roligt det vore att ha kunskap så att man kunde bygga och renovera själv! Finns det månne intensivkurser för nybörjare?
fredag 23 augusti 2013
Blöjproblem
De senaste veckorna har vi haft ett nytt problem. Agnes blöja läcker var och varannan natt vilket innebär att hon vaknar totat nerpissad och hon har självklart svårt eller kan inte somna om efter byte av kläder och sängkläder. Har bytt blöjmärke och större blöja på natten men det har inte hjälpt. Jag vet inte riktigt vad vi ska testa näst...Har nån tips på superblöja värd att pröva?
onsdag 14 augusti 2013
Vattengymnastik
Först tänkte jag inte hinna till passet, stressade som en dåre och böt om och duschade på 3 minuter. När jag stod på bassängkanten och bad om ursäkt för att jag var ett par minuter försenad så sa instruktören att det redan är 20 personer i bassängen vilket är max antal. Jag trodde inte det var riktigt sant. Jag hade ju sett fram emot vattengymnastiken i flera veckor och anmält mig för länge sedan.
Som tur gjordes ett undantag och jag fick trots allt hoppa i bassängen.
Vissa rörelser var jag tvungen att göra lite försiktigt pga foglossningen men överlag kändes det jättebra! Underbart var det att få röra på hela kroppen igen för första gången på länge. Jag var nog lite orolig över att jag skulle ha ont idag eftersom jag tog i så mycket jag i princip kunde, men hör och häpna så har jag haft mindre ont än på flera dagar! Halta började jag göra först på kvällen.
Vatten verkar helt klart fungera för mig och min foglossning. Jag vattenjumppade ju även med Agnes fram till en dryg månad före hon föddes och tyckte om det massor. Vatten är en skönt element att röra sig i då man har ont och känner sig som en valross.
Härmed är tisdag kväll veckans höjdpunkt. Tänkte också försöka mig på att vattenlöpa nån eller några dagar i veckan nu då simhallen har öppnat igen. Tycker egentligen att vattenlöpning är rätt trist men just nu tror jag nog att jag njuter bara jag får jobba med kroppen och får upp pulsen.
Helt otroligt att märka hur lite fysisk aktivitet kan påverka humöret så enormt också. Jag längtar verkligen efter att kunna träna mycket och ofta igen nu då jag blivit påmind om hur bra jag mår av det. Samtidigt njuter jag massor av att ens kunna göra nånting. Om jag kommer att kunna gå på ett pass vattengymnastik en gång i veckan så känns det som att jag kommer att fixa de resterande 15 graviditetsveckorna helt fine. Tänk att så lite kan göra så mycket.
måndag 12 augusti 2013
Vilan
Det är en fin dag idag. Resten av familjen åkte precis ut till villan. Själv stannade jag hemma. Och, just det, vilar. Att hoppa in och ut ur båt kändes liksom inte som en bra kombination med en typ som inte kan gå normalt på vanligt underlag.
Idag insåg jag också att det faktiskt inte är omöjligt att jag måste plocka upp ett par kryckor i nåt skede. För det är 15veckor kvar och det händer oftare och oftare att jag inte kan stödja på min högra ben.
Jag hade tänkt låta bli dylika klago-inlägg men nu blev det ett ordentligt iallafall. Just nu känns det som att det enda jag gör är att väntar på att tiden ska gå. Den går riktigt jäkligt långsamt.
lördag 10 augusti 2013
Äta med sked
Och efter att ha fått en ny gaffel med katt på så har det också blivit populärt att öva använda den. Om det är nåt tillräckligt gott på tallriken vill säga.
Vi har tydligen bara inte motiverat henne på rätt sätt. Hah.
torsdag 8 augusti 2013
Vecka 24
Jag har nästan inte alls bloggat om den här graviditeten. Det finns många orsaker till det. Delvis har flytten och allt vad den inneburit och innebär tagit sitt, delvis har jag mått ganska dåligt största delen av tiden så här långt. Och jag har inte haft lust att skriva så mycket om det jobbiga. I korthet så har det egentligen varit helt typiska grejer, inga konstigheter. Men ack så tungt det kan vara ändå.
Från vecka 20 har illamåendet äntligen lättat avsevärt och även om det fortfarande finns kvar är det nu mycket sällan och alltid lindrigt.
Det som nu helt klart är jobbigast är foglossningen. Att jag mer eller mindre har ont hela tiden och att jag känner mig så otroligt begränsad. Att ha ont och att inte kunna göra normala saker i vardagen tar också en hel del på humöret.
Men, det går ju över. Sen. Det är bara att bita ihop och tänka att det ju inte är farligt för vare sig mig eller barnet. För allt verkar annars riktigt bra. I går besökte jag rådgivningen och fick bekräftat att magen verkligen ÄR stor. Det är inte bara jag som inbillar mig att den är enorm. Sf måttet ligger nämligen över den övre normalkurvan och är nu, v23+6, 24. Som jämförelse var sf måttet 19 i samma vecka med Agnes men då följde sf måttet också den lägre normalkurvan graviditeten igenom.
Min vikt hade, som jag anat, ökat en hel del de senaste veckorna men den här gången fick jag inga skällor av hälsovårdaren vilket var skönt. Men jag hoppas att takten avtar, som den gjorde med Agnes, för att inte sluta på groteskt höga siffror mot slutet.
Blodtryck var bra men mitt hb hade sjunkit en del.
Höjdpunkten, bebisens hjärtljud, var fina och rörde sig mellan 125 och 145.
Jag är glad över att denna gång ha en hälsovårdare som det fungerar jättebra med. Jag lär inte ha angst över varje besök som jag hade senast.
Och så en magbild på det. Tagen igår, vecka 23+5. Det ser ut som att jag redan är fem före förlossning.
söndag 4 augusti 2013
Nystart
Nu har vi bott i Jakobstad en dryg månad. Många frågar hur det känns och jag konstaterar varje gång att jag inte riktigt vet ännu. Hittills har ju Frank varit ledig och vi har levt semesterliv. Vi har fixat och grejat i den takt vi haft lust med. Vi har träffat mycket folk, vi har njutit att ha ganska få måsten. Vi har haft massor med tid tillsammans. Så, det har ju varit jätteskönt med en semestermånad i eget hus och egen gård.
Men imorgon börjar Frank jobba och nu är det dags att hitta en vardag igen. Inte återgå till vardagen utan hitta en ny. Skapa nya rutiner, nya aktiviteter, skapa nya cirklar, hitta nya träffpunkter och människor. Ja, och dessutom bygga upp en vardag där Frank inte jobbar dagtid utan i tre skiften.
Ärligt så känns det ganska tungt och jobbigt att på sätt och vis börja bygga upp det nya livet nu. Samtidigt tror jag nog det kommer bli bra. Bara vi får en början.
lördag 3 augusti 2013
Sämsta talkojobbaren
Är på talko. Alla jobbar flitigt men jag insåg fort att det inte fanns nåt för mig på listan över uppgifter som ska göras. Varje dag är jag frustrerad över att jag är så begränsad. Igår var det tex för mycket för min foglossning att plocka vinbär vilket min värkande höft påminner mig om idag. Små saker då man ser på helhetsbilden, jag vet. Men tungt ändå så man är inne i det.
Nå, eftersom gräset som bäst klipps med högljudd minitraktor var nån ändå tvunget att traska iväg med en sovande Agnes. Så lite nytta gör jag trots allt.
onsdag 31 juli 2013
Agnes 1,5år
Hon är minsann ingen liten bebis mera utan en liten flicka med, fortsättningsvis, stark vilja och ett hett temperament. Hon är målmedveten, nyfiken, glad, envis, social, gosig och mer och mer trotsig.
Hon tycker fortfarande om att greja med små saker som tex peta med nycklar, pinnar eller likande i olika hål eller springor. Måla med kritor och generellt pyssla med småsaker som kräver precision och koncentration. Bygga med duplo är ett relativt nytt intresse. Att läsa böcker är, precis som tidigare, ett stort intresse. Det blir många böcker varje dag.
Under varma sommardagar blir det förstås mycket vattenlek. Både i lilla polen på gården och vid olika stränder. Vattenlek går det inte att få nog av.
Prata gör hon mycket. Talet utvecklas enormt för tillfället. Hon har sedan länge sagt många ord med en stavelse och jag har läst mig att tolka hennes tal ganska bra, men för andra har det nog varit ganska svårförståeligt. Nu säger hon mycket hela ord och även ofta meningar med två ord. Här om dagen satt hon i bilen och funderade djupt och plötsligt sa hon: "Caffson (Cafu) jaga katten in i busken!" (vilket han hade gjort och hon tyckte att det var otroligt spännande) Det tog en liten stund att få fram orden men hon sa dem alla tydligt och i rätt ordning. Jag i min tur blev alldeles stum. Men normalt säger hon ett ord, ibland två. Ibland tre som då hon ville se på min puderborste, pekade och sa " titta på den". Det är otroligt spännande och roligt att följa med språkutvecklingen.
Sömnen då. Äntligen, äntligen har vi alla fått börja sova hela nätter. Agnes läggs vid kl 20. Somnar på egen hand - utan enorma protester vilket vi tidvis varit vana vid. Ibland tar det ett tag före hon somnar men man hör hur hon bökar lite och talar för sig själv. Ofta pratar hon om saker som hänt eller människor vi träffat under dagen. Det är så oerhört skönt att hon äntligen har lärt sig att komma till ro på egen hand utan att vara ledsen. Den senaste veckan har hon sovit fram till ca kl 7, 7.30 utan att vi behövt gå in till henne alls (förutom i natt då hon var jätte ledsen kl 5 och behövde lite tröst för att kunna lugna ner sig). Ibland hör man att hon gnäller till lite men hon somnar om av sig själv. Nattningarna, nätterna och längden på nätterna är nu alltså alldeles underbara och vi förundrar oss vid varje nattning och varje morgon. KAN det verkligen vara så här!? Vi hade redan glömt hur det kändes att sova om nätterna och jag själv än nu plötsligt jättetrött hela tiden. Kroppen är säkert i chock över att plötsligt få sova.
På dagen sover hon en gång, vilket hon gjort det senaste dryga halvåret. Hon sover alltid i egen säng om vi inte är på språng och då sover hon lika bra i vagnen. Hon somnar även bra på dagen. Somnar 13-tiden (lite beroende på hur tidigt hon vaknat på morgonen) och sover mellan 1,5h och 2h.
Agnes behöver, som ju 1,5åringar, gör mer eller mindre konstant tillsyn. Inte minst nu då det har blivit roligt att klättra. Men samtidigt går det nu att låta henne leka självständigt på ett alldeles nytt sätt på bekanta ställen. Å andra sidan kan det vara riktigt svettigt att vara med henne hos folk eller ställen med mycket saker (som kan gå sönder), branta trappor eller likande. För hon är ju så väldigt nyfiken och snabb och man måste ha sten koll på var hon är och vad hon gör.
Agnes, som aldrig tidigare varit mammig, har haft en riktigt ordentlig mamma-period den senaste dryga månaden. Det började lite före flytten så tror inte att det bara har att göra med det men säkert har den också påverkat en del. Ett tag var det bara mamma som gällde hela tiden och jag kunde nästan inte göra någonting utan att hon stod och drog i byxorna, ville upp och gnällde mammamammmammammaaa. Som tur har det avtagit en hel del de senaste par veckorna. Men fortfarande vill hon att jag ska bära på henne mycket vilket inte funkar speciellt bra med min foglossning.
Att leva med en 1,5 åring är jätteroligt! Det är fart och fläng mest hela tiden. Hon är jätte rolig, har kul humor och vi skrattar och busar mycket varje dag. Nu när vi också får sova om nätterna finns det faktiskt nästan ingenting som är riktigt tufft just nu. Rutinerna och dagarna fungerar i det stora hela väldigt bra. Det njuter vi av så länge det varar. Jag har på känn att det ordentliga trotset ligger alldeles bakom hörnet. Det lär visa sig.
Hon är helt fantastisk vår fina Agnes!