onsdag 6 april 2016

Inte min egen. Ännu.

Nu fick jag lite agnst över att jag rackade ner på hur min navel ser ut nu. En navel kan väl vara lika fin och bra oavsett om det är ett litet hål eller putar ut. Navlar kommer säkert i alla möjliga former, precis som allt annat. Jag har aldrig haft en djup navel utan en grund. Fram till före graviditeterna. Men att nu ha en som putar ut känns ovant, som att den inte riktigt är min egen. Jag får jobba på att få den att kännas som min och sluta tycka illa om den bara för att den ar ovan och "annorlunda". 

Delningen och omstart

Nu sitter jag på tåget igen efter ett par intensiva dagar i Helsingfors. Den främsta orsaken för mitt besök var alltså att träffa en fysioterapeut som är specialiserad på bland annat magmuskleldelning.

Hon bekräftade egentligen min egen tanke gällande delningen, bredd och djup. Som bredast är det lite ovanför naveln där den mättes till 4cm. Som "normalt"/ok räknas en bredd på max 2cm. Bindvävnaden  i området där delningen är (ovanför naveln en bit uppåt) är klart uttöjd och har inte återfått närapå en normal spänst vilket ger delningen ett rätt ordentligt djup. Jag upplever dock själv att djupet klart minskat de senaste par åren. Minns tydligt hur det nästan kändes som att magen var nästintill bottenlös ca 6månader efter Edwin fötts. 
Ingen delning under naveln.
Det var grymt intressant att följa med hur hon undersökte. Hon använde även ultraljud för att få en mera exakt uppfattning om hur musklerna jobbar och delningen ser ut då de ör avslappnade och då de är aktiva. Med ultraljud såg man också tydligt hur bindvävnaden var tunn och slapp i jämförelse med bindväven högre upp där den är normal. Super intressant!

Fysioterapeuten tyckte att det absolut finns möjlighet till rehabilitering. Det är självklart omöjligt att säga hur mycket det ännu går att minska delningen, det får tiden och hårt jobb utvisa. Nu börjar jag från "början" igen. Det betyder i praktiken nu att jag skippar all tung styrketräning och yoga. Yoga funkar dåligt med tanke på främst alla plankpositioner och bakåtböjningar man gör. Bakåtböjningar ska tydligen vara ett effektivt sätt att upprätthålla en delning. Jogging tyckte hon ändå att var ok för min del eftersom jag har bra kontroll på och starkt bäckenbotten. 
Jag fick några övningar jag ska göra 4gånger om dagen, fem dagar i veckan, som fokuserar på att hitta, aktivera, och träna bäckenbotten och djupa muskler utan att koppla på ytliga. Det är ju precis det jag sysslat med i två år redan men me hjälp av fyiotepaeutens facilitering och lite nya tips gällande hur jag ska tänka hittade jag rätt aktivering ännu bättre. Utöver det ska jag jobba på hållningen. I mitt fall jobba mera på att få mera tyngd vid roten av stortån, korrigera höftens rotation framåt, slappna av bröstkorgen och få mina inåtroterade axlar bakåt och öppna bröstkorgen. Fick ett även ett par övningar för att förbättra hållningen. 

Jag hoppas verkligen på resultat men ändå kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag ändå känner att jag gjort väldigt mycket rätt de senaste par åren. Kanske blir det inte bättre än såhär? Samtidigt tänker jag att jag gott och väl kan ha tränat alldeles för tungt och hårt på sidan av rehaben vilket gjort att resultatet av rehabiliteringen uteblivit. Plusminusnoll helt enkelt. Nå, det lär visa sig. Om sex veckor ska jag  träffa henne igen och utvärdera framgång och planera framåt.