tisdag 30 september 2008

stress release

Idag har varit en bättre skrivardag. Jag ska helt klart sitta i skolan och skriva för att maximera effektiviteten. Efter x-antal timmar av skrivande, och kaffekoppar, kände jag mig såpass trött och slut i huvet att jag tillät mig ta en liten paus, träna ett snabbt varv på gymet och sen fortsätta skriva hemma. Well, det gick inte precis enligt planerna. Trots att jag var så slut att jag fick tvinga mig till gymet kunde jag inte sluta träna då jag kommit mig dit. 2h styrka och 1h spinning blev slutsaldot. Överdrivet? alldeles säkert. men det var SÅ skönt och jag kände att jag hade hur mycket ork som hellst. Min teori är att min kropp lagrat all stress och behövde få utlopp för den-och det är inte lite stress vill jag lova. Nu är jag skönt trött och nöjd efter att ha ätit ångkokt broccoli, grynost och äppel. Men jag ät ytterst tveksam om det blir mer skrivande idag...
För övrigt har jag bara duschat EN gång idag. En gång om dagen två dagar i rad. Hyvä jag. Miljön blir lite gladare.

duschdag?

Oproduktiv dag idag. usch och blä. Ibland bara går det inte att fokusera. I mitt fall kryllar det tyvärr av såna dagar. Projektmöte och länk har jag iallafall gjort under dagens lopp. Tvätta och städa klädskåpet blev tydligen jätteviktigt just idag också. Imorgon ska jag sitta i skolans bibliotek för att minimiera distraktionsfaktorn.

Under lördagens fest kom vi in på ett lustigt ämnde då jag blev informerad att jag är onormal. SK adet vara en nyhet kan man ju tycka, men just angående detta hade jag verkligen inte ansett mig vara onormal på nåt vis, tvärtom, mycket medelmåttligt normal. Ämnet vi, på nåt underlig vis, diskuterade var hur ofta man duschar. Jag möttes av ytters förvånade ansikten då jag tyckte att två tre duschar om dagen är ungefär medel. Max en var tydligen det normala. om inte varannan dag(!!!) jag trodde inte det var riktigt sant. Morgondusch, efter träningsdusch och kvällsduch är hör ofta till mina dagsrutiner. Oftast faller aningen den morgonen eller kvällen bort beroende på dags- och träningschema...men minst två gånger om dagen är helt klar mera regel än undatag. Det var konstigt att vara annorlunda gällande nåt som för mig är så självklart. Är det verkligen så konstigt? eller råkade jag hamna i en konstig grupp av människor?
Idag har jag föresten varit onormal och bara duschat EN gång. kanske jag blev påverkad.

söndag 28 september 2008

förändringar i planeringen

Min fiffiga plan sket sig iallfall. Det blir jobb 9-21 idag istället för 9-14. Mitt skrivade släpar efter. Det kommer bli ytterligare en fantastiskt hysteriskt stressig vecka. Menmen...är man för snäll, i kombination med aningen girig så får man skylla sigsjälv.
Åtminstonde såg jag till att hålla gårdagens festande på en låg nivå och vara i säng före kl 02.00.
Åå detta studieliv....

lördag 27 september 2008

Gulisdag

Denna lördag är dedikerad gulisarna. ska småningom dra mig iväg till styrelsepunkten där vi vänligt ska välkomna de små liven till nationen, helsingfors och studielivet. Sen blidde det sitz. Rätt brutalt att ha sitz efter en hel dag av stadsorientering...får se hur många som klarar av att hålla sig vid liv dagen och kvällen igenom. Gulissitzar har en liten tendens att spåra ur..
Jag, som gammal gamyl vid dethär laget, ska dock ta det ytterst lugnt. Har strategiskt nog tagit emot jobbtur imorgon kl 9 vilkt både innebär en definitvt lågt alkoholintag + betlat dubbelt upp för söndagsjobb. 5h jobb förvandlas till 10h lön på kontot. Sånt gillar jag. Dessutom innebär lugt festande + kort jobbpass att jag kommer hinna och orka skriva på examensarbetet imorgon eftermiddag kväll. Shit vad bra planerat av mig.

onsdag 24 september 2008

Jag tänker inte skriva om gårdagen desto mera. Jag har inget att tillägga. Jag vill helst inte ens tänka på det, tänka på hopplösheten som finns runtom oss alla. Orkar i varje fall inte reflektera, analysera. Inte idag.

Istället har jag försökt fokusera på mitt vanliga vardagsliv vilket idag har inneburit föreläsning och examensarbetesskrivande. Skrivandet har inte gått alls. Jag har stirrat på mina texter, böckernas texter. Försökt luska ut, reda ut, få klarhet. Det har inte funkat. Inte alls. Jag blir är väl usel på att försöka stänga ut världen. Det kan i och för sig vara en bra sak tror jag. Att jag inte klara av att stänga av totalt och vara helt kall och onåbar, att jag påverkas och känner medlidande med mina medmänniskor.
Nu ger jag upp för en stund. Tar en liten jogigngrunda till gymet och försöker hitta fokus m h a pilates. Sen tar jag nya tag och hoppas jag kan stänga in mig i min lilla värld en liten stund. För min deadline kvarstår trots allt..

måndag 22 september 2008

negativ 10 000

Det blev definitivt ingen powerwalk idag. I förrgår kände min rygg för att börja bråka, igår under vanringen gav den sig till känna och jag fick stundvis bita ihop och förtränga smrätan i ryggen-vilket funkade helt okej. Idag trodde jag först inte ens jags kulle komma ut sängen, ALLA rörelser gjorde ont. Tog en kort morgonpromenad och trodde jag skulle gråta av att bara gå. Proppade i mig värktabletter och sov en timme till i förhoppning om att värkmedicinen sku göra sitt. Det gjorde den INTE.
Nu, på kvällen, känns det faktiskt lite bättre...hoppas det bara blir bättre från och med nu och att jag inte får en relapse imorgon igen. Jag hålelr verkligen på att bli an gammal gumma-allt går ju sönder...!!! skitskit. Jag som vill träna ordentligt. Jag vill springa långa sträckor, jag vill träna hårt på gymet, jag vill träna spinning och pump. VAD får jag gör nu??! inte ett skit. Jag är arg och frustrerad och jag har ingen aning om hur jag ska få utlopp för det. Träningen var ju min metod för att bli av med frustration. ironisk.
Imorgon ska jag träffa PT:n på gymet. Ska minsann bli intressant att se om hon har några idér om vad jag kan göra för att snart inte se ut som en rullande boll. Jag är på god väg nämligen.
När ska det ta slut!!?

söndag 21 september 2008

rekreationssöndag

Det var meningen att jag skulle skriva effektivt hela dagen idag..men jag tog en day off och for till Noux och vandrade i trevligt sällskap och underbart solsken. Rekreation behövs, men nu har jag trots alltlite ångest över allt jag har framför mig, alla tusen saker jag ska göra. usch. Var börjar man? Denna höst kommer inte bli bättre har jag konstaterat. Jag kommer stressa, jag kommer konstant ha saker som väntar på att bli gjorda, bli skrivna, bli justerade....Så är det bara. Jag biter ihop och längatar och väntar på tiden efter årskkiftet då jag alla kurser ska vara klara, slutarbetet alldeles på slutrakan/färdigt, slut på styrelseansvar, alla tusen skolprojekt färdiga. På vårsidan ska jag planera vår stora dag, jag ska ta hand om migsjälv...antagligen kommer jag ha enorm ångest över att vara fem före färdig, men det får väl höra till antar jag. Tror jag skjuter upp den sista praktiken till vårsidan också. Jag tror jag går sönder om jag måste trycka in ännu mera krävande uppgifter under denna höst. Bita ihop och göra vad som göras måste, det är det som gäller nu.

Jag drömmer om att börja Yoga igen. Åka iväg på en månads retreat till Indien, det är en stor dröm. Surfat runt och kollat hurudana kurser som går i Helsingfors nu, men konstaterade rättsnabbt att jag inte får in det in mitt schema. det får väl bli till våren-det också. snart har jag väl fullbokat hela våren iallfall, heh. Men sålänge den är bokad med roliga saker är det okej.

Nu ska jag ta tidig natt så jag orkar upp tidigt-på en powerwalk före jag tar itu med skrivandet på allvar igen. Nästa deadline närmar sig med stormsteg....

tisdag 16 september 2008

Felfokuserad

Det har varit en galen helg. Totalt crazy kräftskiva. Kul dock, men jag har inte lust att göra om det på ett bra tag. Om nånsin. Jag tappade bort Franks kamera i partajjyran, men med enorm tur hittades den välbehållen.
Jag har en liten känsla av att det har litet att göra med överraskningen jag fick då Frank kom hem från Vasa idag. Han hade köpt en telefon åt mig! och inte vilken telefon som hellst utan denhär:

http://www.letsgodigital.org/se/15338/samsung_ultra_edition_u700/
Nu har jag söndrat/ tappat bort Franks kamera för sista gången, hehe.
Till största del köpte han nog den för att han visste hur superglad jag skulle bli av överraskningen. Har tjatat och pratat om att köpa en telefon med helt okej kamera ett bra tag nu...men att jag inte ritkigt har råd att sätta mina små slantar på en n telefon.
Bara jag får nånsorts koll på hur jag ska använda mig av min nya mojäng ska jag börja sätta upp en massa mer eller mindre intressanta bilder här. Och på tal om koll, eller noll koll snarare, har jag suttit och lekt/fösrsökt förstå mig på min nya vän. Det är lättare sagt en gjort. Det är ju som en minidator!! och jag som e van med de allra enklaste av enkla mobiltelefoner. Det tog mig 15 minuter och flera frustrerande ord före jag fick skrivet och ivägskickat mitt första meddelande. Nå, nog ska vi väl bli de bästa av vänner ännu.

På grund av Franks hemkomst, ny telefon + sökande och prövande av theKlänning så har jag inte fått gjort NÅT av de vikitga sakera jag skulle göra idag. Jag hittade nåt, som kanske är ett fynd(?) men nu är problemet det att jag inte vet om det är ett fynd eller inte så jag kan inte bestämma mig om jag ska sätta en hel massa värdefulla hundringar på It eller ej. Jag har surfat runt i UK, Frankrike, Tyskland, the US...för att ta reda på. Jag vet fortfarane inte. Och nu kan jag inte koncentrera mig på nånting annat. Minst av allt skolarbete och morgondagens möten x2. Förbanne. hjälp.

fredag 12 september 2008

i väntan på ingenting

Trots att jag konstant känner mig stressad och att jag har för lite tid så sitter jag nu på nattjobb. Kunde inte säga nej. Dessutom tänkte jag: "Jag sover ju ändå annars" :P smart. Nu sover jag i varje fall inte. Har varit superproduktiv sen sita personen gick i säng för fyra timmar sedan. Har gått igenom protokoll vilket jag borde har gjort för länge seda, men inte hittat tid till. Gått igenom viktiga mail, svarat, vidarebefodrat, läst.
Vilket bra jobbskift!
Imorgon kommer jag dock vara död. Satsar på att sova tills jag ska iväg på Fysioterapisymposium.

Fick brev angående tid till ortoped idag. Det var det andra brevet som bekräftade att min remiss har skickats vidare. Ny information utgjordes av att de informerade att jag kommer att meddelas när jag får min tid före Mars 2009!!! Notera: jag får inte en tid före mars-jag informeras om när jag får tid före mars!!
Jag hade ju nog räknat med att få vänta ett tag, men dehär överträffade mina onda aningar. Nu funderar jag mest på om jag kommer att totalförstöta mina knän om jag upptar mitt springande, inom rimliga smärtgränser, igen. tills jag får min tid. Vilken jag får 2011? Sen finns det ju en risk att jag väntar på ingenting.

tisdag 9 september 2008

Nu är det mycke. igen.

Det är mycket klarare nu - mitt examensarbete. Superskönt att hitta tråden igen. Har haft en lång men ack så produktiv dag. Hunnit springa på handledarmöte, träna, shoppa en sväng, dejurera och skriva färdigt(?) min ansökan till etiska kommittén. Åtminstonde är ansökan såpass färdig att jag ska skicka den till min handledare för kommentarer och kritik. Intressant hur jag hittar inspiration och motivation sent på kvällen/natten. Kanske jag bara ska vara glad över att motivationen hittar mig överhuvudtaget...
Imorgon kommer jag dock ingen lida över mitt nattliga jobbande. Skittrött är jag om mornarna. Imorgon är det föreläsningar mellan 9 och 15 som gäller, sen hem ett snabbt varv före det bär av mot vernissage- om min ansökan inte blir totalt dissad vill säga för då måst jag sitta hemma och skriva hela kvällen. igen.
Onsdag har jag en mysig dag att se fram emot. föreläsningar och möten från kl 9 -22isch. Hejåhå. Fredag ska jag vara aktiv och delta i fysioterapisymposium och på lördag ska jag slå klackarna i taket på kräftskiva med pre-tjejkväll. När ska jag ta itu med protokollen som bara hänger och förökar sig..!!?
Nu önskar jag mig lite mera dötid utan dåligt samvete. hm. det får jag vänta på ett tag. ett bra tag. Jag ser iallafall till att boka in roliga grejer mellan alla möten och skrivande också. Vernissage, kräftskiva och stand-up komik gör att man orkar. För att inte tala om energin jag får av att prioritera lite tid med favoritgrabbsen mellan varven.

söndag 7 september 2008

nytt beroende

Min vardag börjar bli som vanligt. Det betyder att min kalender är full från morgon till kväll. Dock har jag inte planerat in någon tid för skrivande av examensarbete...inte bra. Nå, nog ska det väl tryckas in nånstans också.

Johanna har smittat av sig med sitt beroende av http://www.halsovakten.se/ Jag är totalt beroende och jag fyller till punkt och pricka i allt jag äter och hur mycke jag rör på mig varje dag. Jag köpre till och med en köksvåg! Hur intressant som hellst. Särskillt intressant att se hur mycket eller lite protein jag får i mig. Det är egetligen inte särskillt svårt att få i sig tillräkligt med protein trots att man inte äter kött. De dagar jag åt min daglida dos grynost + kvarg och dessutom lite extra tofu fick jag i mig 200% av dagsbehovet av protein! det var förvånande. Idag då både grynosten och kvargen är slut har jag endast fått i mig 65% av dagsbehovet. Varje dag, under fyra dagar, har jag tydligen fått i mig för lite kolhydrater.
Kommer få seriös abstines då provtiden tar slut.

Pilates är min nya kärlek. Märker verkligen hur bra det har varit för min fokus. Ska forstättningsvis försöka gå på de två timmar som finns på gymet. Jag försöker verkligen mitt bästa för att inte bli bitter över avsaknaden av löpningen. Men nån effektiv aerob träning kommer jag verkligen bli tvungen att hitta om det visar sig bli ett prmanent löpförbud. Trots dagens pilates + långpromenad känner jag mig inte riktigt nöjd...behöver få upp pulsen och svettas riktigt ordentligt.

Imorgon tidigt möte med handledaren. Hoppas verkligen strukturen och tidsplanen för slutarbetet ska klarna!

onsdag 3 september 2008

fruktmani

Jag har precis varit ordningsvakt. Ja, det är sant. Jag är seriöst respektingivande i en neongul väst kan jag berätta. Tur för mig att det gick lugnt till, jag behöve inte ta i med hårdhandskarna, heh. Nu lär min ordningsvakts-kvot vara fylld för ett tag framöver. Hoppas jag.

Min inplanerade långpromenad blev aldrig av idag pga av non-stop regn. Välkommen tråkhöst. Synd att det inte kan vara en såndär fin och vacker höst. Ständigt regn är bara förbaskat tråkigt. Inte ens hunden vill gå ut.
För att motverka höstdeppression har jag idag inhandlat 7kg frukt (!). I själva verket tappade jag behärskninen då jag efter gymmandet gick förbi K-market och upptäckte att de hade 1€ fruktkampanj. Det vill säga att frukten kostar 1€/kg /ask. Jag brukar vanligtvis förbanna fruktens dyra pris varje gång jag besöker butiken, så nu då jag såg min chans tappade jag behärskningen och kunde inte sluta plocka åt mig. Hur i all världen jag ska få slut på all frukt före den tar slut har jag ingen aning om...Frank äter minimala mängder frukt vilet innebär att jag allena ansvarar för att härligheten inte förgås. Dock har jag varit duktig och sänkt två äpplen, en apelsin och en blodgrape under endast en eftermiddag och kväll. Synd att frukt inte innehåller protein, annars skulle jag passa på att köra en total fruktdiet.

måndag 1 september 2008

lättad?

Jag var så nervös att jag svettades då jag steg in hos läkaren idag. Mest nervös för att bli hemskickad utan hjälp.
Men det var en bra läkare. Bra på så vis att hon var ung och kanske lite osäker, tog det säkra före det osäkra. Jag berättade i minsta detalj om mina symptom, drog fram trappsteg och visade, föresviasade olika ljud och knakningar vid olika typer av rörelser-utan att hon bad mig om det :P hehe. Hon skulle först skicka mig till vanlig röntgen. Jag var skeptisk och frågade om det hon misstänker kan vara problemet syns på vanlig röntgen. Hon satt och läste lite om chondromalasi, vilket hon i första hand misstänkte, på nätet och sa: dehär, nä det är nog ingen idé att skicka dig till röntgen after all. Istället fick jag remiss till ortoped som ska utvärdera om jag blir skickad på magnetröntgen. Fårse hur länge denhär processen kommer ta....Nu är bollen i rullning iallafall. Känner mig å ena sidan lättad, å andra sidan mera nervös än nånsin. Är det chondromalasi får jag antagligen aldrig springa igen..... Jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas på. Då det gäller knäna känns det somom man har att välja mellan pest eller cholera :P
Nu ska jag sova.