Frank har åkt till österbotten för att fira två veckor semester. Jag lindrar min avunsdjuka med att jobba som en gris samt försöka mig på träningsläger. Mitt träningsläger sket sig redan igår då jag inte orkade med det inplanerade träningspasset efter jobbet utan promenerade hem och sjönk in i dvala några timmar (dock drog jag iväg min tunga bak på en länk för att inte förstöra träningslägret totalt redan första dagen.) Idag orkade jag inte stiga upp 5.50 då väckarklockan ringde. Morgonträningen uteblev därmed. Hemkommen kl 20.30 så lyckades jag dock hitta lite energi för lite ashtagayoga samt hemmaträning. Nu blir det skärpning framöver och får inte frångå träningsplanerna igen.
Jag vet inte vart min disciplin försvunnit. Kanske är det nåt hormonellt som påverkar mig att bli en förslappad människa. För nån sorts hormonrubbning verkar jag lida av för tillfället. Mitt ansikte har fått för sig att återgå till tonårsstadiet och då menar jag inte ljuvligt ungdomlig fräsch och skimmrande hy utan finnface-tonåring. Jag lär inte bjuda på bildbevis.
Nyheter som dock övervinner de nyss beskrivna ytligheterna är att jag fick förlängt jobbkontrakt fram till årsskiftet. Fantastiskt skönt! Nu är jag verkligen glad att jag vågade ta chansen i höstas, byta jobb trots risken att bli arbetslös efter bara några månader. Man måste våga för att vinna.
