Idag insåg jag att shit, snart är det ju faktiskt jul. Hög tid att införskaffa de där klapparna vilket jag skjutit upp eftersom jag helt enkelt inte orkat maka mig till centrum. Inte speciellt fiffigt att spara det kan jag meddela. Det var, som man kunde vänta sig, galet mycket människor på stan. Jag var dödstrött efter nån timme. Dessutom hungrig och irriterad över att vanka omkring som en pingvin. Smärtan vid blygdbenet är mer eller mindre konstant nu och har dessutom fått sällskap av ordentlig värk i vänstra höft/nedre ryggen/SI-leden (denna värk är mycket mera diffus än smärtan i högra SI-leden som jag haft problem med hittills.) Jag börjar seriöst längta efter att få ha babyn i famnen och inte i magen!
Jag fick i alla fall uträttat det jag skulle. Imorgon återstår det inköp av mat, vilket torde gå rätt smärtfritt trots att jag räknar med att en hel del andra också tänker befinna sig i Prisma- men i matbutiken är det enklare att vara strategisk och målmedveten än i Kampen där man dessutom måste ducka för alla försäljare som attackerar en på vägen till olika butiker. Dessutom ska det väl städas ett varv till, men städningen lär gå i ett huj. Tacka vet jag ett litet och nytt hem samt den återkommande torsdagsstädningen.
Jag envisas fortsättningsvis, trots att jag går som en snigel (eller var det en pngvin?), gå den dagliga 1,5-2h förmiddagsrundan med hunden kring golfplanen. Idag hade det kommit lite snö, det knarrade lite härligt under fötterna, en magisk dimma hade lagt sig över golfen och solen sken ett sagolikt sken genom dimman. Telefonkameran lyckades till viss del fånga lite av känslan.
Cafu tyckte det var grymt skoj att sniffa i snön. Tyärr lovas det dock +2 - +5 grader de kommande dagarna. Trist tycker jag och Cafu.