Lyxnätter

Jag läser om hur Jusu och hennes familj har det just nu. och konstaterar att vi i jämförelse rena rama lyxnätter.
Allt är relativt.

Dessutom kan jag konstatera att jag nästan har förträngt hur de första månaderna var gällande magknip och gråtandet om kvällarna och nätterna (men hos oss slutade det ju oftast kring midnatt). Aldrig trodde jag att jag skulle glömma hur tufft och jäkligt det var. Och helt och hållet glömt har man ju förstås inte, men mycket av hur det verkligen var och hur det stundvis kändes har jag nog tappat bort någonstans på vägen.

In my face

Idag blev Agnes andra sovstund knappt 20 minuter lång istället för 1h 20 minuter som hon vanligtvis sover. Orsaken var att vi tog in henne på julfest då hon ännu sov i sin bilstol.
Då hennes goda humör, en stund senare, kommenterades var jag snabb att säga ungefär  "Egentligen är hon ganska trött och kommer att börja gnälla snart".  What!! I efterhand skäms jag över att det kom ut ur min mun. Ja, jag är lite ledsen över att jag tänkte tanken överhuvudtaget. Varför vara en riktig pessimist då dottern faktiskt var hur glad som helst. Visst måste man ibland vara ett steg före då man har barn, ha lite koll på vad som kommer bakom hörnet, men man behöver ju faktiskt inte ta ut saker i förskott.
Dessutom blev det inget trötthetsgnäll före långt senare. Närmare bestämt 3 timmar senare, strax föra nattningen. Fram till det, i hela 5 timmar (vad stor hon blivit som orkar vara vaken så länge!) var hon en riktig solstråle.
In my face kunde man ju då gott säga.

Jag fick mig en tankeställare.