Efter Agnes förlossning tränade jag inte så mycket vare sig magmuskler eller andra muskler till en början. Eller jo, bäckenbotten tränade jag flitigt. Däremot promenerade jag. Massor (jag tränade alltid bäckenbotten och djupa magmuskler aktivt under mina promenader) Skulle vara roligt att veta hur många kilometer jag gick i genomsnitt om dagen Agens första år. Jag gissar på väldigt många. Och även om jag absolut kunde ha, och borde ha, tränat mera styrka så återhämtade min kropp sig väldigt fort. Även magmusklerna. Så Småningom började jag träna mera styrka och hann ändå träna en hel del före jag blev gravid igen. Den sista graviditeten tränade jag väldigt lite på grund av den förbannade foglossningen. Styrkan i kroppen störtdök samtidigt som jag gick upp nästan 20kg i vikt. Magmusklerna och bukhinnan gav efter fort den här gången och magen blev stor fort.
Jag var mycket medveten om att min kropp hade fått utstå enorma förändringar de senaste dryga par åren och bestämde mig för att verkligen jobba hårt och jobba upp stabilitet och styrka från grunden. Verkligen ta hand om kroppen och ge den alla förutsättningar att läka och återhämta sig så bra som möjligt. Jag bestämde mig för att följa styrkedelen av Olga Rönnbergs bok Träning för nyblivna mammor (mat och cardio har jag inte följt)
Jag tyckte att jag började lugnt. Jobbade mycket på muskelkontakt och att fokusera på tekniken. Och väldigt mycket gjorde jag nog rätt och bra men jag skulle nog ha gått framåt ännu långsammare. Framförallt borde jag ha inte ha plankat som en tok så fort. Visst visste jag, och vet jag, att plankan är en krävande övning men jag tänkte ändå att det är en trygg övning eftersom jag kände att jag hade kontroll på tekniken. Det jag inte riktigt fattade var att det kanske inte är bra (detta är man väl lite oense om ..) att jobba så hårt med de ytliga musklerna även om de jobbar statiskt. Tvärtom kan även hård plank träning förvärra en muskeldelningen.
Min egen analys av min träning och mage är att jag plankat min delning värre och även gjort mina raka magmuskler överaktiva vilket gjort att jag automatiskt använt mig för mycket av ytliga musklerna även i andra övningar då de egentligen inte behöver jobba. De har tagit över en hel del av djupa musklernas jobb. Att jag dessutom har en slapp och svag bukhinnan och problematik med navelbråcke gör kanske att jag borde ha varit ännu mera försiktig från början.
Sedan jag började träna enligt mamma mage-programmet (jag tränar minst två gånger om dagen, +smygträning så ofta jag kommit ihåg) har jag insett att jag troligen aktiverat djupa magmusklerna FÖR mycket. Jag är van att ta i för kung och fosterland då jag tränar och det har jag också gjort då jag tränat bäckenbotten och magmuskler men detta har också gjort att jag oftast aktiverar djupa musklerna OCH ytliga. Nu jobbar jag på att hitta ännu bättre kontroll och koppla bort de senare för att ge min delning en chans att läka och gå ihop ordentligt. Under dessa veckor jag tränat enligt appen har det faktiskt skett en förändring! Jag kan nästan kalla mig frälst. Alla nyblivna mammor borde veta om den här tränings appen! Den här träningen vill jag faktiskt kalla rehabiliterande träning. Så långt som jag har hunnit (har inte hunnit med alla nivåer ännu) kan jag skriva under allt.
Nu kommer jag inte att dissa Olgas program. Nej, jag har fortsättningsvis hennes träningsprogram som bas i hur jag bygger upp min träning. Men jag anser nu att många av övningarna i program 1 är för tuffa för nyförlösta. De andningsövningar som finns i boken är bra men jag tycker att de inte är tillräckligt utan man borde absolut träna på att hitta och aktivera musklerna ännu mera före man kan sätta igång med första programmet.
Sen kan man ju tycka att hur många orkar nu egentligen träna så här grundligt efter att man har fått barn, kvinnor verkar ju återhämta sig riktigt bra ändå.
Och javisst, många återhämtar sig säkert helt okej utan att sätta desto mera tid och energi på att träna eller träna rätt. Men sen finns det en hel del som får problem också. Om inte genast så kanske längre fram. Hur man gör eller inte gör är upp till var och en men personligen känns det viktigt för mig att ta hand om mig på bästa möjliga sätt. Speciellt efter täta graviditeter, mycket foglossningsproblem och en vikt som gått +13, -18 +18, -16kg (stackars, stackars kropp alltså!) Jag känner verkligen att det har slitit på kroppen.
Det så fruktansvärt frustrerande att ha satt massor med tid och energi på att träna på ett sätt jag trott är bra med så visar det sig stt jag ändå gjort missar. Men nu ska vi tro att jag är på rätt spår igen och får resultat som jag jobbar hårt för.
