Bolagsstämma

Jag blir så irriterad! Idag hängde Agnes med på bolagsstämma. Två timmar tog det och hon sov lugnt nästan hela mötet. Hon vaknade till en gång, slog upp ögonen men sa ingenting. Jag gick för säkerhets skull ut med henne i 2 minuter för att kolla hennes sinnesstämning i inväntan på ett eventuellt skrik. Men jag insåg snabbt att hon var nöjd så vi gick in tillbaka varefter hon nöjt (och alldeles tyst) tittade runt i 5 minuter före hon somnade igen.
Nåväl, det jag blev irriterad på var det äldre paret som satt framför oss. Då jag gick ut med Agnes hade de viskat till varandra att "varför drar man med sig en sådär liten unge till möte". Jag skulle förstått kommentaren om vi sprungit fram och tillbaka många gånger eller om hon hade skrikit. Nu gjorde hon ju inte det utan var antagligen tystast av alla mötesdeltagare. Hade hon varit missnöjd skulle jag självfallet lämnat mötet. Orsaken till att vi tog "risken" att åka på mötet allihopa var att båda jag och Frank gärna ville delta och lyssna på vad som diskuterades. Jag hade ingen lust att lämna hemma för att det är jag som bär på maten (flaskan litar vi inte 100% på att funkar då vi övat för lite).

En del människor måst tydligen klaga redan före det finns nåt att klaga över. Jag hade riktigt lust att säga - In your face! till tanten och gubben då mötet var slut.

Agnes på sin första bolagsstämma

Vad tycker ni, borde man hålla sig borta från alla situationer som eventuellt kan bli besvärliga då man har småbarn?
Jag vill gärna försöka leva så "normalt" som möjligt och inte alltid välja den enklaste lösningen. Skulle jag välja den skulle det innebära att jag knappt skulle gå ut genom dörren överhuvudtaget.