Är på talko. Alla jobbar flitigt men jag insåg fort att det inte fanns nåt för mig på listan över uppgifter som ska göras. Varje dag är jag frustrerad över att jag är så begränsad. Igår var det tex för mycket för min foglossning att plocka vinbär vilket min värkande höft påminner mig om idag. Små saker då man ser på helhetsbilden, jag vet. Men tungt ändå så man är inne i det.
Nå, eftersom gräset som bäst klipps med högljudd minitraktor var nån ändå tvunget att traska iväg med en sovande Agnes. Så lite nytta gör jag trots allt.
