Som så många andra inleder vi vardagen idag då pappa i huset återgått till jobbet efter semestern. Starten kunde knappast börja bättre då vi senast nätter sovit från 20.30 till 9.00 endast för att vakna för morgonmjölk vid kl 5. Inatt sov vi från 20.00 till 8.00, vaknade kl 3.30 för att sätta i tutten och nästa gång kl 6.30 för morgonmjölk. Det är knappt så man tror att det är sant. Vi hoppas på att det fortsätter i samma stil.
Själv är jag både pigg och jättetrött. Kroppen är på nåt vis i chock. Men fortsätter jag få denna sömnmängd kan jag återuppta träningen vilken jag pausar från ett pat veckor nu. För kroppen stopp för allt annat än det absoluta nödvändiga. Jag sa motvilligt okej och har vilat och vet att det varit det vettiga beslutet i det här läget. I väntan på nya tider. Nya tider som verkar komma fortare än jag vågat hoppas på.
