Före det beräknade datumet, 29.11, hade jag haft förvärkar i ett par dygn. Kraftigast om nätterna men också en del på dagarna. Jag kände dock att det helt klart bara var förvärkar, det kändes i princip precis likadant som det gjorde dagarna före Agnes förlossning startade. Jag visste alltså att det skulle bli mycket värre ännu....På torsdag kväll blev jag sjuk och hela fredagen (29 :e)låg jag i säng med riktigt ont i kroppen och feber. Jag orkade bara upp ur sängen för toalettbesök men absolut inget annat. Orkade inte ens hämta dricka själv. Jag hoppades att förlossningen inte skulle sätta igång för jag visste allvarligt inte hur jag skulle klara det. Nå, den satt igång ändå och på nåt konstigt sätt så blockerade kroppen febern och alla flunsa symptom på en gång då de "riktiga" värkarna satte igång.
Passligt nog var Agnes hos sin farmor över natten eftersom Frank var på jobb- julfest och jag, som sagt, kände mig riktigt risig.
Mellan kl 19 och 19.30 märkte jag att värkarna kom oftare och helt klart ändrade i karaktär. Kände nästan genast att det är på allvar nu. Från att börjat klocka värkarna kl 19.30 och de var då 10min mellan var de knappt 4 min redan två timmar senare. Även om jag tyckte att jag klarade värkarna ganska bra genom att andas fokuserat så åkte vi in till bb för en koll ändå eftersom de kom rätt tätt. Kl 22 kom vi till bb där det konstaterades att jag var 3cm öppen. Precis som jag var då vi kom in till bb vid Agnes förlossning. Då blev jag ganska modfälld och tänkte att det, även denna gång, kommer att ta minst ett halvt dygn till. Men värkarna blev snabbt mycket intensivare och mycket täta. Jag tog ett bad nästan genast och efter badet var jag plötsligt öppen 6 cm. Då var kl ca 00. Vi blev flyttade till förlossningssal och jag prövade lustgas vilket kanske hjälpte en liten aning men jag kände samtidigt att lustgasen gjorde att jag tappade fokus på andningen och därmed också hade svårare att slappna av. Jag började känna att jag behöver mera effektiv smärtlindring. Nå, jag hann aldrig be om nåt mera för kl 00.30 var jag fullt öppen och kl 00.59 var han ute!! Hela förlossningen tog alltså ca 5h, räknat från att jag kände att jag började få "riktiga" värkar. (som jämförelse tog det ganska exakt et dygn första gången)
Jag upplevde förlossningen totalt annorlunda än med Agnes. Jag kunde fokusera och andas mycket bättre och Frank var verkligen ett stort stöd. Vi hade absolut stor hjälp och nytta av profylaxkursen vi gått på och dessutom hade vi övat en hel del hemma efter kursen. Jag hade också jobbat mycket med mental förberedelse, målbilder och färdiga tankemönster som vilket jag hade stor nytta av. Jag kände att vi var mycket bättre förberedda den här gången än första och vi jobbade verkligen som ett team. Visst var det stundvis riktigt riktigt jobbigt. Förstås. Men i det stora hela var det en väldigt positiv upplevelse. Sen påverkar det ju mycket att allt förlöpte utan komplikationer eller konstigheter. Och förstås att det gick så fort att jag orkade vara superfokuserad precis hela tiden (förutom då precis mot slutet då lustgasen blandade bort min andning en del).
Det här var absolut en drömförlossning och det känns verkligen roligt att ha två så väldigt olika upplevelser. Och att få avsluta med en super positiv.
 |
| En alldeles ny liten människa |
