Nu har jag jobbat 5 dagar. Det känns som minst två. För en vecka sedan hade jag precis presenterat mitt examensarbete och satt på tåget upp till Jakobstad. Det känns som mist tre veckor sedan. För en vecka sedan kramade jag min Frank hejdå. Det känns som en mindre evighet sedan.
Jag trivs bättre på jobbet för varje dag som går men jag saknar redan Frank mycket mera än jag förstått att jag skulle göra. Som tur verkar han sakna mig och pudeln såpass mycke att han kommer hit en sväng imorgon istället. Jag kan knappt bärga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar