Jag har funderat lite på mitt förhållande till Österbotten. För varje gång jag åker upp så känns det som att jag är mindre och mindre hemma där, vilket känns trist. På nån nivå så verkar jag ha hoppats och tänkt att det liksom ska gå tvärtom så att jag till slut kan tänka mig att ta mitt pick och pack och flytta tillbaka och känna "ah, så skönt att flytta hem igen".
Just nu känns det förga troligt. Men vem vet, tiderna ändras. Behoven, tankarna, planerna ändras med tiden.
Jag har ju faktiskt små drömmar om att nån gång i framtiden ha lite mera space att bo på, kanske en liten, liten gräsplätt och sånt. De små drömmarna kan jag glömma i Hfrs om jag nu inte snubblar över en hel del extra pengar i nåt skede.
Oh well, en sak i taget. Nästa sak blir ju faktiskt flytten till det egna, lilla, hemmet om 25 dagar.
Det där är intressant, förhållandet till Österbotten alltså. För mig har det gått i vågor, lite hit och dit.
SvaraRaderaNu just känner jag starkt att jag en dag kommer att flytta tillbaka, och att jag VILL flytta tillbaka, men samtidigt så är jag inte säker på hur vardagen skulle te sig efter de där första berusande, härliga veckorna, då man är hemmahemmahemma. Kokkola är nog fortfarande starkt "hemma". Språket, sättet att vara/kommunicera/prata, gatorna, men sen är man ändå på sätt och vis en utböling, ser på saker och ting lite från sidan. Och efter att man tillbringat de där underbara första dagarna dagarna så börjar ju småstadens mindre trevliga drag sippra fram. En viss sorts inskränkhet bl.a. Och kan man leva med det...?
Svåra saker det där. Men sen kan jag personligen inte tänka mig att bo resten av livet i södra Finland... det känns helt enkelt inte rätt och värdigt. Jag är ändå österbottning i själ och hjärta. På gott och ont.
Det låter skönt, att du vet. Att du i grund och botten vet var du hör hemma. Så känner inte jag, men skulle gärna känna så..
SvaraRadera