Idag hade jag en stressig jobbag, var tvungen att jobba en timme övertid och var hungrig och trött då jag kom mig makande hem. Gissa min glädje då Frank väntade med maten på bordet och bjöd på fotmassage som efterrätt.
Jag blev så lycklig att jag nästan kunde gråta. Ibland är det allt som behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar