För ett tag sedan satt vi på en restaurang och väntade på att vår take-away mat skulle bli färdig. I bakgrunden spelade musik som jag först inte lade så mycke märke till, före refrängen kom igång. Jag trodde det var ett skämt men det är det tydligen inte. Jag har nu suttit och skrattat hysteriskt över absurdheten. Lyssna på texten och få er ett gott skratt http://www.youtube.com/watch?v=LDtYkOrV4-E.
I ärlighetens namn så tycker jag lite synd om Enrique.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar