Då man är gravid ska man flyga omkring på rosa moln av lycka. Man ska känna sig som urkvinnan, ett med sig själv. Rent av en bättre version av sig själv.
Så känner jag ofta att man borde känna. Att jag borde känna. Men som bekant så har jag ju inte direkt gjort det så här långt. Att säga att jag inte trivts med graviditeten, att det till stora delar varit tungt, att berätta att jag mått illa varje dag de senaste 17 veckorna, att jag tycker det är tufft med de fysiska förändringarna som innebär att jag har ont och begränsar mig- det är saker jag ofta känner att inte borde sägas högt. Det är liksom inte okej att känna de negativa sakerna för det positiva ska ju överväga det negativa. Och det gör det ju också. Jag är överlycklig över lilla hjärtat som växer inom mig. Hon är redan älskad, önskad och efterlängtad.
Jag behöver dock få känna att det är helt okej att inte tycka att det är hejsan hela tiden utan att för den delen vara en sämre människa, en sämre mamma.
För det mesta känner jag, och säger jag, precis som jag mår. Men ibland kommer det där dåliga samvetet smygande ändå..
Edit: Att veta att det finns andra som känner/kände lite likadant gör att jag känner mig lite mindre som en dålig människa. Så här skrev Tanja bland annat under sin graviditet.
Att "njuta", ja. Jag njuter av att känna lilla knyttet sparka och röra på sig. Jag njuter av att fundera på framtiden, på att få träffa henne och allt vad det innebär. Den biten njuter jag av.
Du ska absolut inte ha dåligt samvete! Det är fint att du kan vara ärlig.
SvaraRaderaAtt man inte vill klaga för att orsaken till allt det dåliga är så underbar- ja men just nu har du det inte underbar hur underbart ett litet barn än är. Och det är ju just nu vi ska leva i. Så, låt dig få klaga för just nu mår du inte bra. Du älskar inte mindre för det.
SvaraRaderaEgenskapen att kunna leva i nuet är en bra egenskap, den kommer att göra dig till en bra mamma.
Men Just nu ska du tänka bara på dig, lilla tösen klarar sig utmärkt och tar för sig ända tills hon fötts.
Jag antar att alla dina värden kollats, men kolla igen.
//L.
Ja du vännen, jag kan bara instämma med ditt inlägg. Min rosa graviditet blev "skito-brun". Jag har aldrig kunnat föreställa mig hur stora förändringar som faktiskt sker i både kroppen och knoppen under graviditeten. Du har rätt till alla dina känslor! Kom ihåg att dela dem med mannen så att han vet vad som försiggår.
SvaraRaderaSuperkvinnan du varit ett med blir plötsligt skör, svag och känslig och detta är helt ok. Tillåt dig njuta av "småsaker". Bort med all press och stress. Kram till dig. /Jonna
Oj, jag känner verkligen med dej..! Jag verkligen hatade att vara gravid och väntade dessutom hela tiden på det där roliga och fina som alla pratade om, men det kom nog aldrig. Eller jo, jag tyckte jag upplevde nåt sådant kring vecka 25, men det höll i sig i nästan en hel vecka och sen var det bara dystert igen. Så jag kan berätta för dig att allas "njut nu av det här, för sen när bebisen kommer har du inte tid med nåt sånt" kan du skita i - framförallt där mot slutet - och från den sekund du genomlidit förlossningen och bebisen väl är ute så kommer all graviditetsäckel att släppa genast och livet börjar igen. Och då inte bara på grund av att man har fått en fin liten bebis, utan även på grund av att man helt enkelt inte är gravid längre =)
SvaraRadera