tisdag 18 oktober 2011

rådgivning

Inga skällor för vikten denna gång. Men hälsovårdaren tyckte att jag skulle bita ihop då jag berättade om mina foglossningsbesvär.
Läkaren var till min stora lättnad närvarande och en vettig typ. Hon trodde inte att det kommer att hjälpa med att bita ihop utan skrev genast sjukledigt två veckor.
Jag är tudelad. Jag vill ju gärna jobba. Eller snarare jag vill ju gärna att det ska GÅ att jobba. Hoppas det funkar ett tag igen efter två veckor utan förflyttningar och tunga lyft.

3 kommentarer:

  1. hejsan-
    håller med om att du nog inte skall bita ihop.. du har nog en rikit speciell tant/kvinna till rådgivnings tant :( som tur va läkaren lite smartare.. :) ja har rådgivning nästa månda igen- å får se va hon säger om SI-besvären- använder ju bälte ren på jobbe- men de känns som en struggle att gå till jobbet ren.. å då har ja bara 2 km :( men lyft behöver man int göra mera- har härliga kolleger som lyfter mina kunder :D
    men det känns nog altti lite töntit att stå breve å se på när di lyfter dem...
    men hoppas lite sjukledit hjälper :D

    SvaraRadera
  2. Vad skönt med en bra läkare. Hade också en riktigt jobbig elaking (läkare) vid första graviditeten som bara pratade att "jag minsann nog t.o.m. red i slutet av grav". Hon förstod inte riktigt att kanske andra inte kunde rida medan dom var gravida, eller fick heller för den delen... :(
    Nå, foglossning är inte nån kul sak. Och definitivt inget som blir bättre med att försöka ta sig till
    Jobbet varje dag. Säger jag som blev sjukskriven efter vecka 20 i båda graviditeterna!

    SvaraRadera
  3. Nä, bara för att en del mår jättebra och klarar graviditeten utan eller med smärre krämpor och kan jobba till slutet betyder det inte att alla andra ska bita ihop och kämpa sig igenom knepigare graviditeter. Det borde nog en läkare inse. Som tur gjorde min det. Det var super att känna att hon verkligen lyssnade på mig och tog mig på allvar för det är svårt att dra gränsen själv, att säga enough is enough. Alla har ju lite olika smärtgräns så det är ju inte precis lätt för en utomstående att säga var man ska dra gränsen. Men denna läkare var duktig och proffsig som diskuterade och frågade sig fram till en uppfattning om min situation.

    Marika, kämpa på-fast inte för länge!! :) (bit i n t e ihop, hehe) Skönt att det är möjligt att dela upp jobbet och få hjälp av kollegorna med de tyngsta bitarna.

    SvaraRadera