Frank mår bättre, har ingen feber mera. Jag själv känner inte av några symptom på att bli sjuk så vi får hoppas vi kom undan med blotta förskräckelsen.
Annars händer inte så mycket annat än att vi väntar och väntar. Jag tillbringar fortsättningsvis förmiddagarna med att promenera med hunden. Dock blir promenaderna långsammare och aningen kortare hela tiden eftersom det stundvis känns som att blygdbenet går sönder. Det gör det som tur inte, men behagligt är det inte. Jag har läst ut ytterligare en bok, den sjätte eller sjunde boken under sjukledigheten och modeskapsledigheten så här långt torde det vara, och har nu endast en oläst som väntar på tur. Därför bokshoppade jag lite på nätet igår och väntar nu bland annat på ett par böcker av Camilla Läckberg. Egentligen har jag aldrig varit så intresserad av kriminalare men efter att ha blivit totalt uppslukad av "Tyskungen" ville jag pröva på ett par till och se om de har samma effekt. Det känns verkligen lyxigt att ha haft tid och ro att läsa skönlitteratur (ja, och lite facklitteratur har det också blivit i och för sig).
Tre dagar kvar står det på tickern. Just nu känns det på nåt vis som att babyn aldrig kommer att komma ut. Att jag kommer att vara gravid med enorm mage för all evighet.
Hmm, så du menar att hon inte kommer imorgon som vi kommit överens om?
SvaraRaderaÅåh jag *VET* hur det känns. Vår bebis föddes 11 dagar efter beräknat datum (för några månader sen). Och absolut inga klara förvarningstecken dagen innan eller nåt. Plopp bara så for vattnet. Eller det sa inte ens plopp vad jag vet, det bara liksom hände. Tur man var hemma och det var mitt i natten. typ 15 timmar senare var hela rumban över. Så nog händer det förr eller senare och det är säkert fler än jag som sagt detta åt dig och det blir ju bara mer och mer irriterande för varje gång när man varit sprängfärdig hur länge som helst ;) Men det blir nog bra. Kram!
SvaraRaderaSom det verkar och känns nu så kommer hon inte att hålla er överenskommelse Mia ;)
SvaraRaderaJag vet ju nog att det inte finns nån risk att babyn inte kommer ut, men nu så känns det på nåt lustigt sätt så. Knasigt att det kan kännas så då jag ju vet att den med all säkerhet kommer ut på ett eller annat sätt. Har känns mig mentalt totalt förberedd nu i några veckor, varje kväll tänkt att inatt så åker vi kanske... Jag borde nog fundera ut nån sorts mental plan för att fixa väntan sen om/då det börjar gå över tiden.