Grattis Agnes, 12 veckor gammal idag! Tänk att vi var på kvinnis för knappt tre månader sedan. Känns som en mindre evighet sedan.
Här i Helsingfors njuter vi av ett fantastiskt väder! Hela 12grader har vi hos oss idag, i solen alldeles säkert ännu varmare. Denna ljuvliga söndag har vi börjat med att tillbringa hos gammelmormor som fick träffa Agnes för första gången. Agnes sov under lunchen men var utöver det rätt gnällig och ville bli kånkad på. Gnälligheten berodde antagligen åtminstone delvis på hunger men hon ville inte äta utan skrek istället då jag försökte ge henne mat. Hemresan gick i skrikets tecken, Agnes var vrålhungrig och flyförbannad. Som tur var det lugnt på vägarna och vi kom oss fort hem från Esbo. Väl hemma åt hon, efter ytterligare lite protestskrik, som en hungrig varg och somnade sedan som en liten ängel då vi satte henne i vagnen och gick ut på långpromenad i solskenet.
Det här med skrik vid bröstet har ökat avsevärt den senaste tiden och jag har inte riktigt koll på vad det riktigt är frågan om. En teori är att hon nu har svårare att koncentrera sig på att äta om det händer för mycket runtomkring henne eller om vi befinner oss på ett nytt ställe. Det blir för mycket att hålla reda på på samma gång helt enkelt, hon behöver lugn och ro. Alternativt har hon märkt att det där med flaska var mera kiva än bröstet. Men det senare har jag svårt att tro då hon blivit flaskmatad så få gånger...
Jobbigt är det iallafall de gånger hon gallskriker vid bröstet trots att hon helt säkert borde vara hungrig (och hungrig borde hon helt säkert vara då det gått närmare 4h sen senaste mål med tanke på att hon fortfarande oftast äter med dryga 2h mellanrum.)
Lite nervös blir jag också av hennes skrik-vid-bröstet med tanke på att de närmaste veckorna är ganska fullbokade. Jag märkte här om dagen att jag bokat in program nästintill varje dag den närmaste månaden men om kinkandet maten fortsätter kan det hända att det blir att avboka en del. Hoppas på att det bara är nåt övergående.
Föresten, för er som undrar hur Frank och Agnes klarade gårdagen på tumis så kan jag informera att de klarade det utomordentligt bra. Förstås. Och jag kunde faktiskt njuta av träningspasset utan att fundera på hur det månne går där hemma. Dock kunde jag inte hålla mig från att ringa då jag var påväg hemåt..
Då jag hade problem med amningen hade jag besök av en dam från mannerheims barnskyddsförbund. Hon betonade vikten av att jag hade det bekvämt och var helt avslappnad då Luie låg på amningsdynan. Jag hade nog inte insett hur spänd jag själv var då jag/vi bökade på för att att komma "rätt". Genom att bygga upp med kuddar under amningsdynan fick vi det relativt bekvämt. Men det är ju inte så lätt om man flyger och far. Hoppas det är en övergående skrikfest. /Jonna
SvaraRaderaDet låter lite bekant- Elliot kan ibland vägra ta de ena bröste men tar nog det andra... Blir stött om ja ger "fel" bröst;) ibland förstår ja liksom int;) flaskan är bib big no- då tittar han me sur min å tänker säkert fan heller vill ja ha denhär plastsaken när jag kan få the real thing;) men tror det är en fas detdär me "vägrande" - eller vi får hoppas på det:)
SvaraRaderaSom du säkert läst så har här varit lite samma problem, men det har tydligen löst sig nu.
SvaraRaderaJag tror vår dotter grät vid bröstet av flera orsaker. För det första gillade hon helt klart inte vänstra bröstet, för det andra grät hon vid bröstet en sådan period då hon sov dåligt (kan ju hänga ihop kanske?) och för det tredje så blev jag till sist stressad då jag skulle amma för jag var rädd att hon skulle gråta.
Vi lyckades lösa vårt problem med att jag fick helt fokusera på något annat när hon ammade, såg inte på henne och började hon gråta så väntade jag och kollade att det gick över, annars lugnade jag ner henne och försökte på nytt. Till sist ryckte Mannen in och när hon börja gråta placerade han vänligt, men bestämt handen mot hennes rygg (låg och ammade) och höll den där. Då lugnade hon till sist ner sig och nu gråter hon inte mer. Men f*n vad det är tungt när de gråter vid bröstet och man annars också är trött.
Nu har det plötsligt gått jättebra i två dagar och hon har inte skrikit vid bröstet alls. Men sen har vi också bara varit hemma dessa två dagar så kanske är det nya miljöer som gör henne stressad. Jag ska nog fundera lite över maj månads program och försöka att inte flänga runt så mycket med henne.
SvaraRaderaTesta mata henne när hon är alldeles nyvaknad. Har funkat med båda mina. Nuförtiden kan jag nästa inte alls amma när det händer något omkring om inte Abbe är helt utvilad och sömndrucken.
SvaraRadera