Före vi åkte upp till österbotten hade vi som bekant en hel del krångel med ätandet. Amningen var ofta krånglig, vänster sida gick oftast inte alls. Flaskan accepterade hon sällan. Det var ju inte precis första gången det varit kämpigt med amningen och ätandet utan allt som oftast har det strejkats/skrikits vid bröstet. Länge åt hon ju också mer eller mindre stup i kvarten vilket fick mig att känna mig oerhört bunden. Jag hann ju knappt till butiken, som finns på andra sidan gatan. Flera gånger har jag tänkt att "nä, jag orkar banne mig inte hålla på och kämpa med detta länge till" men sen har det oftast kommit en lite bättre period igen.
Nu under vistelsen i österbotten har amingen fungerat som aldrig tidigare. Agnes har ätit utan att krångla (både höger och vänster). Jag har i princip kunnat amma varsomhelst. Extremt mycket ljud och buller funkar dock inte för då måste hon förstås hålla koll på vad som händer runtomkring henne. Och så måste jag själv vara tyst annars tittar hon upp och lyssnar hela tiden. Men, har ammat i park, hemma hos vänner där det varit mycket liv och stoj, i bil (som stått stilla förstås)..ja i princip var som helst har det fungerat och det har varit så förbaskat skönt! Skulle det alltid vara så här problemfritt och smidigt att amma skulle jag nästan helst bara amma och inte ge henne nånting annat alls ännu. Nu börjar jag förstå då folk sagt att "Det är ju såååå smidigt att amma, att alltid ha med sig maten i rätt temperatur". Jag kunde bli riktigt irriterad på att höra hur praktiskt det är att amma. Nu fattar jag hur otroligt praktiskt det kan vara då det fungerar problemfritt. Vi njuter så länge det varar.
Inte nog med det. Agnes har även ätit bra från flaska igen. På kvällen brukar vi ge lite extra mjölk ur flaska i förhoppning att hon skulle sova lite längre innan hon ska äta igen (vilket hon dock inte gjort).
Agnes har, trots extremt smidig amning, fortsättningsvis fått en portion grönsaker om dagen + lite frukt. På villan fick hon smaka blåbär direkt från busken men tyckte nog det var lite surt.
Efter att vi kommit hem har vi även infört kvällsgröt, vilket Agnes tycker att är supergott. Vi har även börjat öva att sitta i matstolen korta stunder men det verkar ännu vara lite för tidigt. Trots at vi stödjer upp henne från sidor och framifrån orkar hon inte hålla sig tillräkligt upprätt mera än en alldeles liten stund. Så småningom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar