söndag 9 december 2012
Lyxnätter
Jag läser om hur Jusu och hennes familj har det just nu. och konstaterar att vi i jämförelse rena rama lyxnätter.
Allt är relativt.
Dessutom kan jag konstatera att jag nästan har förträngt hur de första månaderna var gällande magknip och gråtandet om kvällarna och nätterna (men hos oss slutade det ju oftast kring midnatt). Aldrig trodde jag att jag skulle glömma hur tufft och jäkligt det var. Och helt och hållet glömt har man ju förstås inte, men mycket av hur det verkligen var och hur det stundvis kändes har jag nog tappat bort någonstans på vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, allt är så relativt! :) Just nu känns det ju ganska jobbigt med lillgrabbens magknip, men som tur kan vi ha bättre nätter nu som då trots allt...jag är helt säker på att det finns familjer som har ännu svårare nätter och dagar än vad vi har och de tycker säkert att mitt klagande är onödigt! :) men som tur säger alla att den här tiden går fort och snart är allt detta gråtande och kämpande med magknip över! Och då kommer jag säkert att sakna den här tiden med min lilla baby, för de växer ju så himla fort! Men det är skönt att få klaga lite på sin blogg och få skriva "bort" alla känslor man bär på och så får man också bra tips av fina läsare, som orkar dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa denna nya mamma! :)
SvaraRaderaMen alltid finns de ju de som har det värre på ett eller annat sätt och man kan ju inte hålla på att jämföra utan man måste ju utgå från sin egen situation, hur man upplever den och fokusera på att själv orka. Och på något vis så orkar man mycket mera än vad man tror!
SvaraRaderaMen för mig var det kanske på sätt och vis bra att få lite perspektiv och bli påmind att vi ju faktiskt har det mycket bättre nu än vad vi hade det i början. Igen uppskatta de positiva bitarna (vilka egentligen är ALLA delar utom nattsömnen) istället för att stirra blint och sätta för mycket energi på att sovandet inte fungerar speciellt bra.
Och gällande att klaga över sin situation- att skriva om hur man har det anser jag mig inte är att klaga. Som du skriver så kan det vara skönt att få utlopp för hur det känns på bloggen och samtidigt få feedback och uppmuntran av läsarna. Jag vet- det var precis samma för mig. Om nån ses inte orkar läsa "gnäll" (fast jag klassificerar det inte som gnäll, tycker att det är skönt att det finns andra än jag som skriver lite annat än rosenrött fluff-puff ;)) så kan man helt enkelt låta bli att läsa. Du bestämmer över din blogg.
Kämpa på! Kram