onsdag 22 maj 2013
Första graviditetsinfon
Nyheten nedan är den huvudsakliga orsaken till att denna blogg nästan varit död ett bra tag. Jag har nämligen varit oerhört trött. Tacka vet jag Agnes långa dagslurer för jag har nämligen också sovit om dagarna då hon har sovit. Dessutom har jag mått illa mer eller mindre från morgon till kväll. Jag mår fortsättningsvis illa varje dag, mest på eftermiddagen och kvällen.
Men, även om det hittills varit rätt tungt så har jag ett annat perspektiv än då jag var gravid med Agnes. Jag vet ju att det sist och slutligen är en kort tid det handlar om- även om illamåendet eventuellt håller i sig i många veckor ännu (var ju ordentligt illamående i över v 20 med Agnes...). Och tiden gå otroligt mycket fortare med en ettåring att sköta om dagarna.
Värsta tröttheten har lättat men illamåendet håller, som sagt i sig. Träna har jag inte alls orkat med men ser verkligen fram emot att komma igång igen så småningom. Det som oroar en del är att foglossningen gjorde entré redan i vecka 10 och jag har ibland så ont att jag inte kan flytta tyngden helt till höger ben. Blixtrar till ordentligt i högra SI-leden. Men man kan tydligen pröva på akupunktur mot foglossningsbesvär i Jakobstad- det kommer jag fråga efter så fort vi har flyttat!
Ryvita står inte så högt i kurs denna gång men det gör däremot ruispalat och, efter att blivit tipsad efter sur-inlägget, granny smith äpplen. Jag är helt klart sugen på mera kolhydrater än vanligt. Ibland är det pasta som gäller, ibland potatisgratäng (fast det har jag inte orkat laga, bara varit sugen på). Jag har haft sug efter pizza, vilket normalt aldrig händer, och jag har t o m ätit en hamburgare en gång (har inte hänt på många år!). Försöker dock att inte ge efter för onyttiga sug så ofta eftersom det känns viktigt att sköta om kroppen extra bra nu. Samtidigt är de mest konstiga, och ibland onyttiga, maträtter det enda jag kan tänka mig få ner.
Beräknat datum för knyttets ankomst är 29.11 så vi har alltså en bra bit kvar. Med tanke på hur stor mage jag har redan nu ska det verkligen bli intressant att se i vilken storleksklass den slutar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stort grattis till er för det kommandet lilla livet! Vi ska också få vårt andra barn i november. Min mage hålls tillsvidare lyckligtvis liten, för det värsta med att vara gravid är enligt mig att det syns utåt och då vet jag nog vad det innebär att vara dödstrött och väldigt illamående.
SvaraRaderaTack och gratulerar till er också! Intressant hur man upplever olika saker olika jobbiga/tunga. Jag har ingenting emot att det syns att jag är gravid redan nu men hoppas ändå på att inte bli riktigt enorm eftersom det är så tungt fysiskt och jobbigt att röra sig. Hoppas på att tillväxten jämnar ut sig så småningom. Du får ju njuta nu så länge den inte syns så bra :)
RaderaSjälv tycker jag, utan tvekan, att foglossningen är det allra värsta. Otroligt tungt att ha ont och blir så begränsad fysiskt samt att det påverkar sömnen. Men som tur är det ju inte farligt och vet ju att det är tillfälligt.
Bf på Mollys 2-årsdag <3
SvaraRaderaNär flyttar ni till Österbotten, i sommar? Har ni hittat något redan?
Vilket datum blev sen hennes födelsedag?
RaderaVi flyttar om en månad, strax efter midsommaren. Vi har nog hem på gång- ska skriva mera om det så fort allt är klart.
Nej alltså beräknat var 7.12 men Molly föddes 29.11 :)
RaderaÖh, det står ju 2-års dag ! Jag läste slarvigt eller så fick min hjärna tillfälligt fnatt :P
RaderaGRATTIS till min håridol ;)
SvaraRaderaVet du, att äta ohälsosamt skadar inte barnet, hehe. Med Alex (nu nästan 5) i magen hade jag nästan iiiingen lust på hälsosamt, sallad och frukter var riktigt burp bara tanken. Jag truga i mig pizza, hamburgare, friterad höna osv - inte gick jag mycket upp och Alex är en hälsosam och fiffig pojke ;)
Men okej, det är ju individuellt :) Tänker ofta bara nu på efterhand, då folk talar om "cravings" att nää int hade jag, och så kommer jag ihåg detta enorma sug efter fettig och saltig mat... huaaa!
Oj, hoppas du orkar fortsätta blogga och visa bilder - älskar att följa med folks väntan på bebisar! Ni har ju bra mellanrum mellan barnen också - Alex var 1 år 10 mån när Max föddes. Tungt var det första året, men nu är det härligt när de har varandra och leker och pratar och umgås tillsammans i enderas rum (OCH bråkar så att jag kan riva håret av mig nångång... hehe)!
Låter verkligen bekant det där med att vara sugen på energirik, fet och salt mat. Jag tillåter nog mig äta mera ohälsosamt oftare än normalt men försöker ändå att inte överdriva utan sköta om kroppen så bra som möjligt ändå. Samtidigt så vet jag ju att detta craving är övergående och jag har verkligen svårt att tro att jag kommer att äta mycket skräpmat sen då jag är "normaliserad" igen . Så att äta lite mera mindre hälsosam mat en kort period lär nog inte göra så stor skada. Det är ju ändå inte så att jag äter stora mängder eller frossar i mig varje dag- kontrasten är ju bara så stor eftersom jag normalt nästintill aldrig äter mat som pizza, franskisar och verkligen inte hamburgare.
RaderaDet borde ju bli nästan exakt 1 år och 10mån mellan våra barn också. Räknar med att det blir intensivt till en början men hoppas ju på att de med tiden ska ha mer och mer glädje och utbyta av varandra (och förstås lär de ju bråka också men det gör ju alla syskon :))
Kommer nog uppdatera mera bara orken blir bättre och då värsta flyttstressen är förbi.