Är på talko. Alla jobbar flitigt men jag insåg fort att det inte fanns nåt för mig på listan över uppgifter som ska göras. Varje dag är jag frustrerad över att jag är så begränsad. Igår var det tex för mycket för min foglossning att plocka vinbär vilket min värkande höft påminner mig om idag. Små saker då man ser på helhetsbilden, jag vet. Men tungt ändå så man är inne i det.
Nå, eftersom gräset som bäst klipps med högljudd minitraktor var nån ändå tvunget att traska iväg med en sovande Agnes. Så lite nytta gör jag trots allt.
Halåå. Jo du, minns den känslan... Att int riktigt känna sig duglig till något och samtidigt vet man ju att det ändå är för en kort tid. Håll ut linn. Tänker på er!
SvaraRaderaVet inte om du lyssnat på linns sommarprat på radio, om inte kan du gå in på yle arenan å lyssna. Eller inte.... Jag vet int om du tycker att hennes prat är mera uppskärrande eller bara intressant. Jag tyckte snacket var huippu.
/jonna
Ja, just nu känns det faktiskt ganska motigt. Känns som att jag knappt kan göra nånting utan att få ont. Men så vet jag ju samtidigt att det blir bättre. Sen. Och det är ju helt klart värt det men samtidigt är det stundvis riktigt tungt.
SvaraRaderaLyssnade på sommarpratet som var mycket bra och rörande. Precis som Linn sa så har man ju faktiskt rätt att känna som man känner. Samtidigt ger det nog perspektiv att höra om de som går igenom "värre" graviditeter än jag gör. För mig gör det att jag nog orkar lite bättre igen.
Vi har annars suttit och fundrat lite på när vi ska komma och hälsa på er. Jag hör av mig snart så får vi bestämma tidpunkt. Kram!