Tröttheten berodde nog på en flunssa som försökte tänka sig på. Igår vaknade jag med huvudvärk och lite halsont och kände mig allmänt risig. Skippade post gravid-jumppan jag hade tänkt gå på och vilade så mycket som möjligt. Redan på eftermiddagen och kvällen kände jag mig mycket bättre och idag känner jag mig som vanligt! Får riktigt hålla mig från ett träningspass här hemma nu då båda barnen sover. Bäst att ta det rätt lugnt ännu idag tänker jag. För säkerhets skull.
Istället sitter jag och kollar bloggar och funderar vem av de gravida (tre stycken kan få vilken dag som helst. Malenami förstås och två andra låsta bloggar) som har beräknat de kommande par veckorna som kommer uppdatera bebis-nytt först.
Konstaterar åter igen att de ju är så otroligt fina med sina magar. Men magen saknar jag ju, som bekant, inte men tro det eller ej (jag tror det knappt själv) så skulle jag nästan tycka att det vore häftigt att uppleva en förlossning igen. För den andra gången var en så positiv upplevelse. Men nej, jag överlåter förlossningsupplevelserna till andra kommande mammor och hoppas att de som har det framför sig får en minst lika positiv upplevelse som jag hade sista gången.
Förutom dessa tre små bebisar som ska födas så känner jag fyra par som väntar sig varsitt knytt innan sommaren är slut. För att inte tala om babyboomen inom bloggvärlden! Bebismagar överallt nu känns det som.
Vill du berätta dina bästa tips för en positiv förlossningsupplevelse??
SvaraRaderaJag hade helt zen-fiilis efter jag gått min förlossningsjoogakurs, men sen läste jag en bok om att föda där förlossningen beskrevs som en "nära döden upplevelse", så nu är jag långt ifrån zen...
Ojnej, låter som en mycket dålig bok att läsa inför förlossningen. I det här skedet lönar det sig att fokusera på positiva tankar, att det ska och kommer att gå bra! Inte höra eller läsa om skräck-förlossningar för det har man absolut ingen nytta av. Tvärtom. Nä, endast positiva tankar framtill förlossningen nu :)
RaderaAndningen talade jag ju om då vi pratade men det jag ännu skulle säga för tvååringen fick livskris var att gå igenom andningen med S så att han kan påminna dig sen då han märke att du glömmer den eller då du börjat spänna dig. Att Frank visste hur jag skulle andas och att han kunde coacha mig då det var riktigt jobbigt var en enorm hjälp och ett stort stöd. Dessutom gjorde det att han kände sig mera delaktig och mindr hjälplös.
En annan sak som hjälpt mig mycket andra gång var att jag skapade målbilder. Då det var riktigt tufft var en av målbilderna jag tänkt på tex att ligga med nyfödda babyn på bröstet. Jag hade tänkt ut några konkreta målbilder före förlossningen som jag sedan "plockade fram" under förlossningen.
En liten men enkel sak som hjälpt mig var att vid varje värk tänka "ja" istället för "nej". Tänka att vare värk gör att man är ett steg närmar målet,
Mycket mental träning alltså. Och det hjälpt mycket tycker jag. Som jag skrivit tidigare så var profylax kursen här super! (Ni kan ju gå den på påsken om den ordnas då;)) Kursen i kombination med att jag läste boken + att jag och Frank övade tillsammans nästan varje dag de sista veckorna bidrog alldeles säkert till en positiv upplevelse. Försåts i kombination med andra omständigheter. Självklart var det också lättar än föräta eftsom det gick så mycket fortare.
Förresten, om du vill läsa boken (innan du föder) så finns både boken och dvd:n hos en av systrarna i hfrs och går säkert bra att du lånar om du är intresserad.
RaderaHärligt att nån annan också har bra erfarenheter! Mia, du kan fråga oss också, fast du vet ju ganska bra redan pojkarnas födslar :)
SvaraRaderaLinn, våra pojkar var hos din syster idag (med pappa). Alex hade öroninflammation. Jag fick höra att läkaren var från Kokkola, så fråga jag om det var nån man kände så fick jag höra att det var din syster :)
Jag har väl både bra och mindre bra erfarenhet. Efter första förlossningen sa jag att Agnes aldrig får syskon eftersom jag absolut inte ville vara med om en likadan förlossning igen. Men tydligen förträngde jag ändå det värsta rätt fort, haha.
RaderaAndra gången gick det väldigt mycket fortare så det gjorde ju sitt förstås med så kände jag klarade av att jobba med kroppen istället för mot den. Visst var det stundvis väldigt tufft men det blev aldrig ett kaos av smärta.
Världen är liten :) pappa L är väl ungefär i samma ålder som den aktuella system skulle jag tro (?) Hoppas Alex kryar på sig fort!
Ja det är helt annat att vara gravid nu och ha bf på sommaren, än att ha bf på vintern. Det kryllar av gravidmagar och vänner och bekanta som har beräknat under vår/sommar! Får se hur man ryms på förlossningssjukhuset sen!
SvaraRaderaKanske folk medvetet föröka pricka in vår- och sommarbebisar(?) efter två vinterbarn har jag nog tänkt att många saker skulle vara enklare om man har liten bebis då det är varmt. Men det finns ju för och nackdelar med allt. Ser fram emot att Edwin kommer vara rätt "stor" på sommarn och bland annat kan sitta i vagnen då.
RaderaJa, hoppas ni ryms på närmast bb och inte behöver börja köra långa vägar sen då det är dags!
Även i min bekantkrets har det varit babyboom nu i vår. Alla som dock haft nära min egen bf har redan fått, så nu är om möjligt vår längtan större :) Men snart ..
SvaraRaderaJa, snart snart är det er tur! Vad roligt att så många får samtidigt. Kanske nån som bor nära också så att ni kan umgås med barnen i vardagen sedan? För vår del går det i kors hela tiden; då Agnes var liten fick flera vänner barn samtidigt, men i Österbotten. Nu då vi flyttade upp får folk i hfrs barn i samma ålder som Edwin :p
Radera