Jag trivs för det mesta med att nästan all min tid går till barnen just nu. Jag vet ju att det är en kort period i livet och jag försöker verkligen ta till vara på den och njuta av den. Och det gör jag för det mesta. Men ibland behöver jag komma ut och träffa lite vuxna människor och ibland känns det som att hemmaväggarna kommer emot.
Igår såg jag verkligen fram emot att komma ut lite. Att komma ut lite skulle ha inneburit att fara på barnjumppa med Agnes. Jag var glad och nöjd över att ha fått Edwins mattider att passa in och möjliggjorde att jag kunde fara (vi har inte orkat ta itu med flaskmatning ännu). Men. Då det var dags att åka totalvägrade Agnes. Hon skulle absolut inte åka på jumppa utan ville stanna hemma. Ja, vad säger man? Nu ska vi åka för mamma vill träffa andra vuxna? Nä. Det var bara att stanna hemma då. Jag kände mig som en tvååring själv. Sur och tvär och gick ut på en ordentlig vagnpromenad men lillkillen och hunden för att lugna nerverna lite.
Idag gjorde jag då ett nytt försök att komma ut lite. Folkhälsan ordnar jumppa för nyblivna mammor dit man kan ta med bebisen. Perfekt tänkte jag och drog iväg med Edwin efter att Frank kommit hem från nattskift. Inte så perfekt tänkte Edwin som redan varit vaken i över två timmar då jumppan började. I drygt 20min orkade före tröttheten tog över och trötthetsskriket överröstade instruktören. Men han skulle absolut inte somna där så så väldigt mycket varken jumppande eller socialiserande blev det för min del. Nå, han sov sen i vagnen då vi kom hem så jag hann köra igenom ett träningsprogram hemma istället. Bättre än inget.
För en stund hann jag igen bli riktigt irriterad före jag insåg att det bara är att gilla läget. Ibland funkar det att springa runt och vara aktiv med småttingar. Ibland funkar det mindre bra. Och ibland kommer man sig tydligen inte iväg överhuvudtaget. Det gäller att försöka vara flexibel, behålla lugnet och göra det bästa av situationen.
Gällande dagens jumppa så ska jag trots allt nog göra ett nytt försök en annan gång. Det var bra som påminnelse för mig att verkligen fokusera på tekniken och skynda långsamt. Tekniken brukar jag i och för sig alltid försöka vara noggrann med med att skynda långsamt är jag kanske lite sämre på. Jag vill träna lite för hårt för fort. För hoppas vi lyckas bättre med timingen av sovandet nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar