Som så många andra inleder vi vardagen idag då pappa i huset återgått till jobbet efter semestern. Starten kunde knappast börja bättre då vi senast nätter sovit från 20.30 till 9.00 endast för att vakna för morgonmjölk vid kl 5. Inatt sov vi från 20.00 till 8.00, vaknade kl 3.30 för att sätta i tutten och nästa gång kl 6.30 för morgonmjölk. Det är knappt så man tror att det är sant. Vi hoppas på att det fortsätter i samma stil.
Själv är jag både pigg och jättetrött. Kroppen är på nåt vis i chock. Men fortsätter jag få denna sömnmängd kan jag återuppta träningen vilken jag pausar från ett pat veckor nu. För kroppen stopp för allt annat än det absoluta nödvändiga. Jag sa motvilligt okej och har vilat och vet att det varit det vettiga beslutet i det här läget. I väntan på nya tider. Nya tider som verkar komma fortare än jag vågat hoppas på.
Härligt! :)
SvaraRaderaJa verkligen härligt!
RaderaHar inte kommenterat här på evigheter, ska bättra mig jag lovar! :) Vad skönt att Edwin verkar börja sova bättre nu, hoppas det håller i sig!
SvaraRaderaNu minns jag inte om du skrivit om det men eftersom jag just blivit tvåbarnsmamma (Första augusti föddes Mollys lillebror Robin :)) och ska bli hemma med båda barnen åtminstone fram till årsskiftet så intresserar det förstås mig hur det är att vara hemma med två? Hur får man det att gå ihop helt enkelt? Från och med måndag är jag ensam med båda och det känns nog pirrigt. Molly är jätteduktig och kan en massa, men hon har också en ordentlig trots på gång och Robin, han bara äter och äter och äter så jag är ganska fast med honom vid bröstet. Det är väl bara att ta en dag i taget och hoppas på att det går bra!
Stort grattis till er alla! Så härligt! :)
SvaraRaderaVisst tar det lite tid (tycker jag) att hitta fungerande system då man är ensam med två barn. Edwin åt ju också mycket och länge i början och jag upplevde det ofta som knepigt att försöka tillfredställa Agnes behov samtidigt som lillebror behövde få mat. Speciellt kvällarna var knepiga så edwin bara ville vara vid bröstet i flera timmar samtidigt som Agnes kvällsbestyr behövde göras. Några gånger har jag ammat samtidigt som jag matat, klätt av och på och läst nattsaga för Agnes (!!) i efterhand fattar jag inte riktigt hur jag lyckats med detta.
Nu vill jag inte alls skrämma upp dig, tvärtom så är jag säker på att det kommer att gå riktigt bra! Det som kanske hjälpt mig mest är att jag försökt ja inställningen och tänka att det kommer att komma kaotiska stunder och det kommer att komma stunder då allt inte löper så smidigt och då jag känner mig otillräcklig men att det är helt okej! Även om man självklart vill undvika kaos så är det inte så farligt att det kanske blir mer eller mindre skrikigt/gnälligt/allthänderpåengångochmanbordehatusenhänder :)
I början kom Agnes också och grät och klängde då jag skulle natta Edwin vilket förstås ledde till en ond cirkel, Edwin skrek istället för somnade och Agnes grät ännu mera då det tog sån tid före mamma kom. Då var det bara att räkna till tio väldigt många gånger :):) men detta gick som tur över fort. jag (och vi då vi båda varit hemma) har försökt att få henne att känna sig delaktig i lillebrors skötsel redan från början för att hon inte ska känna sig utanför och därmed förhoppningsvis minska eventuell svartsjuka. Vi har också varit noga med att hålla fast vid de dagsrutiner som Agnes hade före Edwin föddes för att bibehålla små mycket av det "gamla vanliga" och trygga som möjligt. Att vi liksom välkomnar det nya syskonet i vårt liv men att han ändå inte ska komma in och "ta över" och förändra allt. Så Edwin har nog väldigt mycket fått hänga med och tycker att det har gått ganska bra-förutom att det gjort det lite svårt att få in tydliga rutiner för honom vilket kanske inte heller är det bästa.
Men jo, att amma länge och ofta är nog det jag har tyckt varit knepigast. Som tur är Agnes jätte duktig på att leka och greja själv vilket har gjort att det har gått riktigt bra ändå utan att jag behövt hitta på aktiviteter för henne för att hålla henne sysselsatt. Men visst har jag haft dåligt samvete ibland då hon lekt mycket ensam. Läsa sagor och se på nåt barnprogram (funkade dock inför oss eftersom Agnes inte är intresserad av tv :p) är ju förstås sånt man kan göra t"tillsammans" samtidigt som man ammar.
Lycka till! Som sagt, det kommer absolut att gå bra! Man hittar nog system som funkar rätt fort ändå och lite kaos på vägen är inte så farligt :) skriv gärna igen om hur det går för er!
Oj tack för ditt långa och uppmuntrande svar! Ja mycket handlar nog säkert om inställningen och att acceptera att vissa situationer säkert inte går så smidigt. Och det är nog där jag har att lära mig mycket för jag tappar lätt tålamodet med vår nästan 3-åring... Ofta tänker jag på min egen mamma och att hon hade en 14 månaders bebis (mig) då mina tvillingsystrar föddes och jag undrar hur hon klarade av en vardag med tre små. Så kom det ännu 2 barn till efter det. Vi har bestämt att två barn räcker för oss.
SvaraRaderaIdag är jag första dagen på tumis med båda och bra har det gått faktiskt. Vi kom till och med iväg till en vän på lunch och kaffe. Molly leker också jättebra själv och har organiserade lekar för att vara under tre år tycker jag. Speciellt hos andra med nya leksaker leker hon länge för sig själv, eller som idag med andra barn. Så det är självklart ett plus! Så är hon också utan blöja om dagarna och klarar av att gå på pottan själv eller säga till då hon behöver gå. Ätit har hon alltid gjort bra så inga problem där heller. Tror att jag däremot som du kommer att känna dåligt samvete över att jag inte hinner leka med M så mycket som tidigare, men o andra sidan så finns det väl föräldrar som aldrig leker med sina barn utan tycker att barn ska leka själva.
Vi hör här på bloggen :)