Våra nya vänner

I slutet av året blev vi vänfamilj för en familj som kommit hit som kvotflyktingar från Syrien. Beslutet var ganska enkelt egentligen. Först funderade jag om vi har var som "krävs". Har vi nåt att ge och har vi tiden och orken. Men fort insåg jag att vi ju formar det efter hand utan att sätta så mycket krav eller press på det hela.
Jag tror att en av de viktigast sakerna är att de som kastas in i en helt ny kultur, främmande språk och system, är att få kontakt med helt vanliga typer. Som oss. Som kan introducera dem till andra vänner, göra saker tillsammans med, ge dem möjlighet ett med låg tröskel fråga saker av gälland kultur/byråkrati/etc. Förhoppningsvis hittar vi också människor som verkligen blir våra vänner också. Riktigt på riktigt.

Vi träffades senast idag hemma hos dem. De bjöd på fantastiskt god middag. Det handlar verkligen inte om att det bara är vi som "ger". Vi har fått lära oss och ta del av deras kultur och vanor. För att inte tala om goda mat.

Jag tycker att vi alla har ett ansvar att bidra till att forma det samhälle vi lever i. Jag menar inte att alla behöver bli vänfamilj men jag tycker att alla, ja alla, borde se till att lära känna flyktingar. Vi behöver lära känna varandra. Känner man ingen personligen är det alldeles för enkelt att ha fördomar och påverkas av all skrämselpropaganda man får läsa om var och varannan dag. De behöver också få känna sig välkomnade i vårt samhälle och ges möjligheten att delta och bidra i helt vanliga sammanhang.