I ett skede under hösten fylldes Facebook flödet av länkar och inlägg gällande flyktingkrisen. Många berördes och ville hjälpa till på olika vis. Nu har uppståndelsen och (den synliga) aktiviteten och engagemanget helt klart svalnat. Vilket man förstås på sätt och vis förstå. Vi blir fort avtrubbade. Och visst känner jag själv också att jag inte orkar ta in hur mycket som helst på en gång. Jag orkar inte. Men då jag läste om alla barn som igen drunknade förra veckan satt jag dock och storgrät i soffan ett bra tag. Sen betalade jag in en liten summa till Nada Nord. Igen. Ja, det är viktigt att komma ihåg att hjälpbehovet är fortgående och därför också viktigt att vi inte slutar att göra inbetalningar efter den första gången. Små summor med jämna mellanrum, ca en gång i månaden, är min egen målsättning.
Själv skickar jag regelbundet slantar till Nada Nord, vilka är på plats på Lesbos igen för att hjälpa båtflyktibgar. Läs gärna om deras hjälparbete på hemsidan här. Via sms är det superlätt stt bidra med en summa!
Men glöm för all del inte att välkomna flyktingarna på den orten du bor på! Att känna sig välkommen och väl bemött tror jag är oerhört viktigt för en lyckad integrering.
