kyligt balanserad

För tillfället tycker jag mig ha hittat system som håller mig rätt balanserad. Jag orkar göra aktiva saker som att träffa människor, gå på ärenden, träna, städa och fixa hemma kring tre timmar och sen behöver jag vila ett par timmar. Vila som i att verkligen ligga ner, helst också sova en stund. Sen orkar jag troligtvis helt okej med vanlig vardagsrumban som fixa mat och greja med barnen. Energinivån svänger rätt fort och jag får se upp för att inte försöka göra för mycket under mina high för då är jag med högsta sannolikhet slut hela resterande dagen.
För övrigt tycker jag mig vara relativt balanserad. Eller nåja, balanserad är kanske att ta i, men i jämförelse med hur jag mått under graviditeten fram till nu så känner jag mig ganska mentalt stabil. Jag har på nåt vis förlikat mig med att kroppen en stor, tung och att diverse krämpor mer eller mindre gör sig påminda. Detta har nästan blivit mitt normaltillstånd nu och det känns nästan som att det alltid kommer vara såhär. Tack och lov är det inte så men mentalt har jag på nåt vis landat i var jag är nu och försöker att inte ens tänka på hur kroppen känns som icke-gravid.
Märker att jag även blockerar många andra saker. Tar inte in tung och jobbig information. Känns som att jag automatiskt stänger av mina känslor då jag får höra om nåt jobbigt. Verkar var en försvarsmekanism som jag känner igen från då jag var höggravid med Edwin och min mormor dog. Jag kände knappt nånting alls då, som att kroppen och psyket försöker skydda bebisen från för hög stress. Eller vad vet jag men märker iallafall att jag reagerar ovanligt kallt då det gäller allvarligare, tråkiga saker just nu.
Känns som att jag så smått håller på att gå in i min fokuserade bubbla inför förlossning. Ska skriva mera om det så småningom; min mentala uppladdning.