Jag har funderat över min akuta svacka och kommit fram till att det nog beror på en hel mix av grejer med som utlöstes av att Frank blev färdig med sitt examensarbete. Don´t get me wrong, jag är jätteglad, stolt och lättad över att han har fixat det men nu kan jag inte längre sätta min energi på honom och använda tid till att försöka motivera (och skylla på??) honom i hans skrivande. Nu måste jag fokusera på mig fullt ut igen, kan inte gräva ner, glömma bort.... det blir så tydligt hur dåligt det går för migsjälv justnu.
Sen kommer min livkris upp till ytan. Eller snarare livsskedeskris. Jag tycker där är fruktansvärt jobbigt att snart vara färdig, färdig fysioterapeut utan jobb. Känenr verkigen att jag inte kan ens närapå vad jag borde kunna och fattar inte hur jag ska klara av att jobba inom mitt yrke. framförallt fattar jag inte hur nån ska anställa mig överhuvudtaget. ångestångest.
Ångest nr 2 är mina knän som blir värre och värre. jag försöker att inte låtsas om det, låtsas omom det är okej men det är det inte. Jag begränsas varje dag på ett eller annat sätt. Jag är rädd att det aldrig ska bli bra, att det inte går att göra nåt....att jag ska vara tvungen att skära bort så mycket viktiga saker även i fortsättningen. Nu har jag väntat 3 månader på att få tid till undersökning, hur länge till ska jag vänta? kanske får jag hjälp se då jag inte längre kan gå :P

Dagens solstråle var mail från praktikhandledaren. Jag ser fram emot att träffa henne! ser fakstiskt fram emot praktiken. Kanske blir det den första jag trivs med....hoppas.