torsdag 5 mars 2009

nervöst sammanbrott

Känslan av att stressen lättade lite höll i sig ungefär två sekunder. Nu känner jag mig så stressad igen att jag nästintill är handlingsförlamad. Jag börjag t o m inse att det finns en reell risk att jag inte hinner bli klar till 6.4 vilket skulle betyda att jag blir fördig först på hösten. Den tanken hade jag inte ens tänkt före igår. Idag har jag alltså haft en smärre panikatacksdag och förösker febrligt göra nåt på arbetet som i princip har inneburit att jag ändrar små löjligheter och kollat min mail 50 000 gånger för att se om min handledare har svarat gällande nästa möte. Saken är alltså den att jag inte kan göra annat än finslipa före datan har förts över från ett program till ett annat så jag kan börja analysera skiten och skriva resultat, analy, kritisk granskning och diskussion. Handeldaren ska höra av sig då datan är överförd till SSPS. Så once again väntar jag och väntar och väntar och håller på att bli tokig. Tiden försvinner och så gör även snart min möjlighet att få ut mina papper i juni.
I och för sig så spelar de kanske inte så stor roll om jag får pappren i juni eller början av hösten eftersom jag ändå tackat ja till vårdjobb i sommar. man jag bara orkar inte ha detta i bakhuvet längre. jag vill sätta punkt och frigöra denna energi för att möliggöra ork till annat i livet. jag är så innerligt trött på derhär nu. därför spelar det roll.

2 kommentarer:

  1. Kämpa på och fokusera på dagen då du äntligen har pappren i handen och kan känna dig stolt över din bedrift!

    SvaraRadera
  2. Tack! måste verkligen fokusera på en dag i taget, jo. att stressa över det jag int e kan göra nåt åt justnu hjälper verkligen inte på nåt vis utan borde försöka lägga energin och fokus på annat. lättare sagt än gjort dock.

    SvaraRadera