tröstshopping

Denna dag började alldeles utmärkt med ett svettigt pass Hot Vinyasa. Därefter fortsatte den helt okej nån timme tills jag skulle börja skriva på arbetet. Jag fick inte upp den nödvändiga infon från min mail för att kunna fortsätta skriva. Trodde det berodde på min systers mac, att den inte var kompatibel med programmet..kämpade en stund. Kämpade sedan med att få nätet att funka på min dator. Förgäves. Jag fick lov att åka hem, trots att jag lovat finna still hands för min flunssiga syster, bara för att konstera att det inte gick att öppna dokumentet handledaren skickat på varken min eller Franks dator. Klockan var i detta skede redan 17 och jag skickade lönlöst ett mail till min handlare om att hon måste skicka det igen. i nån annan version eller whaterver så jag kan öppna skiten. Saldo för dagen var alltså frustration och enorm huvudvärk samt förhöjd stressnivå. En dag har gått till spillo. En dag av icke-skrivande är väldigt mycket med tanke på att jag bara har 7 dagar kvar . Sen ångeståt jag choklad och en bulle och fick ytterligare ångest över att jag av nån andlening känt behov av att försöka lindra frustration med fett och socker. Det fungerar ju bevisligen inte. Tvärtom gör det saken värre.

Well för att rädda denna usliga dag har jag tröstshoppat böcker från adlibris. Dessa tre kommer inom kort finnas i min bokhylla:


"Kraften bakom yoga" har jag länge funderat på att köpa, Yoga Anatomy var ett impulsköp som vädjade till min fysioterapeutiska sida. Jag ser fram emot att få sitta och läsa och bläddra i dem, låta mig inspireras!


Skönhetsbibeln är för mig ett lustigt och annorlunda köp. Men jag blev nyfiken och inspirerad av http://malenami.com och tänkte, äh, en bok till i hyllan är väl aldrig fel. Jag älskar böcker och minst EN skönhetsbok borde väl alla kvinnor äga! eller? snart gör jag det iallfall. Jag har inga höga förväntningar om att mina celluluter eller rynkor mellan och under ögonen ska försvinna, men man kan ju alltid hoppas.

Nöjd över mina köp kryper jag nu i säng för att motvilligt dra mig på jobb imorgon. Skulle egentligen inte alls ha tid för att jobba, men lyckades på inga vis, trots envisa försök, få bort jobbturen. So I do what I have got to do. m a o krypa upp ur den sköna sängen kl 06.2o imorgon. hui.

en måndag i mitt liv

Jag skulle ju inte stressa. Mitt nuvarande tillstånd kommer farligt nära seriös stress, men man kan också kalla det kämpande. Det jag nu alltså kämpar med är mitt kära examensarbete som verkligen känns som ett evighetsprojekt. Jag hoppas nu och kämpar hårt för att evigheten tar slut om två veckor. Det vore alldeles obeskrivligt skönt att hinna, läma ifrån mig arbetet och aldrig behöva fila eller ändra eller srkiva på det igen. Jag gör mitt bästa.

Efter en hel massa dramatik mår lillatösen bättre. Hon får äntligen fokusera på att växa till sig och bli starkare. Jag hoppas innerligt att detta håller i sig och att inget oförutsett händer igen. Nu längtar jag massor efter att få träffa henne igen, börjar bli länge sedan sist. Hon har tydligen ändrat massor under den senaste veckan, den lilla kämpen!

För att reducera stressnivån, hjälpa mig med att fokusera och må bra har jag unnat mig 10ggr kort till HotYoga timmar. Det är dyrt, men det är värt det. Det blir perfekt avbrott nu då jag skriver som en tok, och perfekt förberedande inför bröllopet. Ibland måste man komma ihåg att prioritera sigsjälv.

Nu blir det promenad med hunden som står och piper vid dörren, fixande på examensarbete, möte med handledaren och sen ska jag unna mig ett träningspass före jag kommer hem och fortsätter skriva.

perspektiv på livet.

Det har hänt mycket den senaste veckan. Alldeles oväntat blev jag moster alldeles för tidigt. Det har inneburit mycket oro och sömnlöshet, men nu då både syster och lilltösen mår relativt bra har orosnivån sjunkit en hel del. Att plötsligt stå framför risken att förlora nån så nära ger perspektiv på livet.

Efter en intensiv helg gäller det att ta tag i vardagen igen, vilket jobbet hjälper till med rätt effektivt. På sätt och vis är det lite skönt att jobba lite nu över påsken eftersom det ger rutin och ramar in mina dagar. På fredagen ska jag även på möte med handledaren gällande slutarbetet. Det blir minsann intressant. Jag tänker INTE stressa har jag bestämt. Jag har prioriterat om.

Och föresten, om 59 dagar har jag en ring till på fingret och heter inte längre Linn Häggqvist.

Nu ska jag ta vara på solen och traska de 7kilometrarna till jobbet.

tiden som försvinner

Minisemestern i vasa kom och gick och jag var ännu mera slut efteråt än före. Fantastiskt roligt hade vi, särskilt jag som skrattade non-stop hela helgen.

Nu rusar dagarna mest bara förbi utan att jag hinner med. Kraftlösheten, inspirations- och motivationsbristen är påtaglig och jag vet inte ritkgit hur jag ska orka ta tag i framtidsplaneringen igen. Inkommande måndag var det meningen att examensarbetet skulle vara inlämnat, nu har jag ingen aning om när det ska ske. Helst av allt vill jag hoppa av och börja på nåt helt nytt.

På måndagen blir det en jobbperiod igen så då drar jag iallfall in llite pengar och har nåt annat att fokusera på än att jag totalt misslyckats såhär långt detta år.