måndag 7 september 2009

Morgonstund har guld i mun-om man inte sover bort den.

Dagens planen var att stiga upp kl 06.15 och ge mig iväg på morgonyoga. Planene sket sig eftersom jag vad dötrött och inte orkade stiga upp före en timme senare. Nu ångrar jag mig självfallet bittert eftersom det är en sån underbar början på dagen. Om man kommer sig upp vill säga. Jag önskar jag vore av den morgonpigga sorten, alternativt av den sorten som inte behöver mera än några timmars sömn för att vara utvilad. Själv njuter jag av att vara vaken sent på kvällen och kan tyvärr sova största delen av förmiddagen-om jag tillåter mig.

Sedan senast har jag hunnit ha ett totalt sammanbrott gällande arbetet, vilket ledde till att det tog en hel dag att återhämta förnuftet och krafterna före jag igen klarade av att ta itu med saken. Två dagar till spillo alltså. Men nu är det väl bara att se framåt och inte sätta mera tid och energi på vad som varit har. Igår kväll skickade jag en version till min handledare och väntar nu nervöst på svar. Förhoppningsvis får jag inte domen totalt utan lite tips och råd på vad jag ännu borde utveckla...fram tills dess ska jag INTE se på arbetet utan istället läsa lite på några forskningar för att förhoppningsvis få lite nya tankar och infallsvinklar.
Jag som tidigare nästan såg fram denna "sköna tid" då jag skulle få skiva om dagaran och koppla av om kvällarna kan nu konstatera att jag förvandlats till ett nervöst stressmonster som inte kan koppla av överhuvudtaget. Arbetet slukar min kraft och energi nu och jag orkar inte ritkgit försöka ändra på den saken eftersom jag vet att det är slut snart. Jag biter ihop, Frank biter ihop (och kramar mig då jag mest behöver det).
Under de två dagarna jag inte fick gjort nåt var Cafus bästa kompis Elsa på besök. Vi var ute på långa promenader och inomhus såg det ut såhär:
video

Vi har även firat 3 månaders bröllopsdag. Eller firat och firat. Vi skulle gå ut och äta men varkendera hade riktigt nån ork för det så vi spenderade lite kvalitetstid tillsammans hemma istället. Bra så. Nästa månadsdag befinner vi oss i London!

1 kommentar:

  1. Hej Linn! Räkna inte dagarna som går i spillo, det tar på krafterna. Försök i stället att se framåt, fastän det inte alla gånger är så lätt. I slutändan spelar det inte så stor roll hur länge det tagit att skriva slutarbetet, det viktiga är att du slutför jobbet. Lycka till!

    SvaraRadera