torsdag 14 juli 2011

So far

Ja, så kan det gå. Jag som ännu för 10år sedan sa att jag inte skulle gifta mig. Och inte ville jag ha barn heller. Nu har jag varit lyckligt gift i 2 år och går och bär på ett litet hjärta. Jag har minsann förändrats en hel del. Lycklig är jag över att vara precis där jag är just nu.

Det känns skönt att den lilla hemligheten inte längre är en hemlighet. Nu kan jag berätta varför jag är grymt trött, varför jag ser grön ut i ansiktet, varför det ser ut som att jag skaffat mig en liten ölmage. Och varför jag varit så tyst här. Den senaste tiden, sedan vecka 5 ungefär har jag mått riktigt illa. Varje dag, från morgon till kväll mer eller mindre konstant. Dessutom grymt trött. Nästan som att vara bakis i 1,5 månad.
Så, mitt liv har bestått av att orka ge all min energi under arbetsdagen, göra ett bra jobb (vilket jag tydligen har fixat ganska bra eftersom mina arbetskompisar inte anat någonting) och sen kommit hem och stupat. Många dagar har jag sovit 2timmar då jag kommit hem, vaknat för nån timme och sen sovit för natten. Inte så mycket att blogga om med andra ord.
Nu har jag äntligen börjat bli en liten aning piggare men illamåendet håller i sig även om jag nu får lite mera "pauser" och intensiteten har avtagit en del.

Att få se det lilla knyttet sprattla, hjärtat slå gav mycket ork och energi.

...fast jag hoppas nog jag får börja må lite bättre i god tid före januari iallafall.

9 kommentarer:

  1. låter alldeles, alldeles underbart! fortfarande så superglad för er!!!

    SvaraRadera
  2. ps. kommer ihåg när någons fru hade 191 dagar kvar på sin baby ticker. tiden går fort hon är ju nere under 1oo nu!

    SvaraRadera
  3. Grattis Linn!! Kan garantera att tiden nog går fort. Är själv uppe i v.30 nu och plötsligt går man omkring med en ordentlig kula, utan att riktigt hinna fatta när den kom dit. Hajar fortfarande till när jag ser mig själv i profil...Har haft jättetur som hittills nästan sluppit allt vad illamående, viktuppgång, ledproblem och allt vad man nu hört så mycket om heter. Hoppas det lättar snart för dig också så du kan koncentrera dig på allt det positiva. Och vänta bara, snart känner du av rörelserna också. Det är spännande!!!

    SvaraRadera
  4. Det brukar vara de små tjejerna som orsakar väntande mammor illamående brukar dom säga :) Jättestora gratulationer :)
    Jenni H-L

    SvaraRadera
  5. Precis det du skrivit i det här inlägget sa jag åt Bob: -Tänk... då vi börja på Arcada sa Linn att hon varken sku gift sig eller ha barn. Jag e åxå lycklig att du ha ändra dig. Det tillåts och gör vi allihop. Du kommer att bli en supermorsa Linn. Å plötsligt så hoppas bloggkritiker-Jonna att Linn aktivt uppdaterar sin blogg med en massa "vänta-barn-snack". Kram

    SvaraRadera
  6. Så härligt Linn!! Grattis!!! e glad för er skull :) h.Lotta M

    SvaraRadera
  7. Jag känner så igen mig själv i det här...länge tänkte jag också att jag aldrig skulle skaffa barn, aldrig skulle jag bo på landet...plötsligt har allt ändrats, på bara några år har min värld och mina framtidsplaner ändrats helt och hållet! jag älskar att bo här på landet och vill börja bygga hus här så fort som möjligt...och inget annat skulle jag hellre vilja än bli mor...jag blev helt tårögd när jag läste om det lilla hjärtat, är så glad för din skull! du är så lyckligt lottad som har en underbar man och snart är ni inte längre två utan tre...helt underbart! jag har hoppats på att bli positivt överraskad varje månad i snart ett år, men ännu har vi inte välsignats med ett litet hjärta...men jag väntar och längtar, hoppas det händer snart! :)

    SvaraRadera
  8. Gratulationer! Underbart härligt. Hoppas du snart börjar må bättre!

    SvaraRadera
  9. Tack för gratulationerna kära ni! jag väntar med spänning på att småningom få känna de första rörelserna.

    SvaraRadera