Om att blogga

Många gånger har jag genom åren tänkt att jag ska sluta blogga. Det känns ibland som om man borde satsa stort, alltid ha nåt intressant att komma med och definitivt alltid bifoga en snygg bild med varje inlägg. Jag har egentligen aldrig varit ambitiös då det kommer till bloggen utan den liksom bara hänger med av gammal vana. Jag skriver nu som då om vad som händer i vardagen utan att satsa speciellt mycket tid på att fundera över vad jag ska skriva eller hur jag ska formulera mig. Bilder har jag kanske blivit lite duktigare på att bifoga under det senaste året men fortsättningsvis saknar ofta inläggen bilder. Mycket på grund av ren och skär lathet. Ja, man måste ju för det första ta bilden men sen ska man gräva fram usb-sladden, överföra bilden till datorn samt överföra den till bloggen. Som sagt, ren lathet från min sida.
Den senaste tiden har jag ingen funderat på att ge upp bloggandet. Tänkte att det redan finns alldeles tillräkligt med bebisbloggar för folk att följa med och det är ju inte precis så att denna sticker ut på nåt vis och är den orginellaste av mamma-bloggar. MEN sen, här om dagen, då jag gick tillbaka i bloggen för att kolla upp några saker började jag läsa om vad jag skrivit precis före Agnes föddes och den första tiden hemma.märkte jag hur mycket små saker jag redan hunnit glömma bort; hur jag kände och hur vi hade det då. Och oj så roligt det är att ha lite av det dokumenterat! Det motiverar att fortsätta skriva om vardagen med Agnes. Jag vet att det kommer att vara värdefullt längre fram. Dessutom är det otroligt roligt med alla kommentarer, råd och tips från både kända och okända läsare. Ni har hjälpt denna nybörjarmamma många gånger!

Så, inte heller denna gång går bloggen i graven!

För att fira det bjuder jag på två bilder jag nyss hittade. De är tagna av Frank  för 2 veckor sedan under vår österbottenweekend.