Efter lite funderande kom jag fram till att det väl egentligen inte är några konstigheter med att skicka tackkort efter ett dop. Dock vet jag fortsättningsvis inte om det är det som förväntas att man ska göra. Jag kom fram till att min förbyllning berodde på att jag fixat Agnes inbjudningskort med ett forografi av henne så därför skulle det känts lite väl mycket att börja skicka ut ytterligare fotografier av henne. Hur många bilder av samma bebis orkar människor med liksom.
Kutym eller inte, här blidde det inga tackkort. Det blev muntliga tack för närvaro och gåvor istället.
Agnes tar som bäst en ytterst ovanlig lång morgonlur. Hon har nu sovit 1h 20min. Jag har hunnit dricka två koppar kaffe i lugn och ro medan jag surfat runt och till och med hunnit blogga lite själv. Som ni kanske märkt har jag igen varit lite dålig på att hitta tid för bloggen. Det är liksom full rulle här.
Vi gjorde så att vi skickade tackkort till alla som gett någon present åt Luie (då han kommit till världen). Alla dessa var ju inte bjudna på dopet. Men inget speciellt kort efter dopet. Dessutom kommer ju snart 1-års korten... ja jestas va mytchi kort. /Jonna
SvaraRaderaJa, det borde man ju ha gjort! Det var ju så många som skickade så fina gåvor då i början. Synd att jag inte tänkte på det. Nästa gång ;)
SvaraRadera