Då Agnes började stå för några veckor sedan tänkte jag att det blir ett ända fallande och gråtande den närmaste tiden. Men till min stora förvåning så var hon som en liten vinglig bambi endast några få dagar efter att hon för första gången ställde sig upp. Balansen förbättrades otroligt fort och hon har egentligen inte fallit handlöst överhuvudtaget. Dessutom lärde hon sig fort att böja på knäna och sätta sig ner då hon tyckte att hon stått tillräckligt. Gångerna hon har ramlat så att hon börjat gråta kan jag räkna på den ena handens fingrar. Kanske beror det på att det tog relativt länge innan hon började stiga upp och kroppsuppfattningen och -kontrollen hunnit utvecklas mera än om hon hade börjat ett par månader tidigare. Bara en teori, inte vet jag. Skönt är det i varje fall för oss alla! Särskilt eftersom jag räknat med lite stressigare då ståendet skulle börja.
Stå och gå med stöd av möbler och förstås våra händer tränas flitigt.
Va skönt att ni har haft de så, för hemma hos oss var det massa ramlande och gråtande de första månaderna.. men NU börjar balansen vara i skick för herr Liam :)
SvaraRadera