onsdag 30 januari 2013

Hur vi gått till väga

Jag vet att det är flera av er som undrar hur vi har gått till väga för att nå målet att sova gott om nätterna. Man ska ju inte ropa hej för tidigt och vi är inställda på att det kommer sämre nätter ännu, speciellt med tanke på att vi kommer att flänga runt de kommande par veckorna. Men. Det är så väldigt tydligt att de förändringar vi har gjort har varit effektiva och vi känner att vi har hittat redskap som fungerar för oss.

Den främsta inspirationen fick jag av att läsa Elizabeth Pantleys bok, Sova utan gråt, och Anna Wahlgrens bok "Sova hela natten". Visst har jag läst massor med andra tips och råd på nätet under snart ett års tid, men det är dessa två böcker som kanske främst står som grund för hur vi tänkte då vi planerade vår strategi.
Jag var, som de flesta säkert läst, sugen på att köra en regelrätt "kur" enligt Wahlgren men vi kom fram till att det inte är vettigt precis före våra resor. Istället fixade vi ihop en egen mix. Mål 1 var att Agnes skulle somna själv på kvällen. I botten hade vi också en mycket tydlig dagsrutin med fasta mat och sovtider.

Vi bestämde oss för en nattningsramsa (som båda skribenterna förespråkar). Vår lyder; Godnatt Agnes, sov så gott". En av mina systrar kallade ramsan för trygghetsramsa vilket jag tyckte var en bra benämning eftersom det är just precis trygg som jag vill att Agnes ska känna sig då hon ska somna.Hon ska veta att vi finns i närheten om hon behöver oss. Att vi kommer om hon gråter och är ledsen av någon anledning. Men hon ska känna sig så trygg i att somna på egen hand att hon av den anledningen inte ska behöva gråta efter oss.
Efter kvällsrutinerna (gröt, kvällstvätt och pyjamasbyte, tand- och hårborstning. Nattsaga och mjölk i fåtöljen i egna rummet) läggs Agnes i sin säng, på sidan eftersom hon nästan alltid sover på sida, och vi säger ramsan första gången. Om hon protesterar håller vi handen på baken/höften/ryggen antingen stilla med tung hand (ska kännas tryggt) eller buffa/gunga lite på baken (vi buffar inte enligt Wahlgrens teknik utan på ett sätt som vi gjort ända sedan hon var liten, mera gungar). Då hon lugnat ner sig och är avslappnad upprepar vi ramsan samtidigt som vi går ut. Hon ska veta att vi går så att hon inte behöver bli överraskad (och ledsen ) då hon upptäcker att hon är ensam.
Börjar hon gråta då vi går ut väntar vi en liten stund och lyssnar in gråten. Lugnar hon inte ner sig på egen hand upprepar ramsan vid dörren. Väntar och ser om hon lugnar sig. Om inte går vi in, lägger henne till rätta, och upprepar proceduren.
Under natten då hon vaknat har vi gjort likadant som jag beskrivit ovan.
Vi försöker gå ut så fort som möjligt då hon lugnat sig  och undviker att stå och buffa/hålla handen på henne längre än nödvändigt.

Vi har även fokuserat en hel del på HUR vi säger ramsan och vilken attityd vi utstrålar. Då jag läste "Sova hela natten" insåg jag att varit osäker då jag nattat Agnes. Jag har liksom på förhand tänkt att det inte kommer att fungera, hon kommer att vara ledsen, hon kommer att vakna, jag kan inte, jag vet inte hur jag ska bära mig åt, etc. För så har det ju varit- det HAR ju inte fungerat! Inte konstigt att man blir osäker. Nå, Agnes har alldeles säkert känt av min osäkerhet och hur trygg känner man sig månne då? Nä just det, det blir en ond spiral. Vi har alltså psykat oss till att tänka att det fungerar. Inget snack om saken. Det ska sovas. Punkt. Inget som behöver diskuteras. Det ska vara en självklarhet att sova om natten och genom att genomföra vår plan, som vi på förhand lagt upp tillsammans, så kommer det att fungera. DET har vi haft i målsättning att utstråla. Mental utmaning, I tell you. (För egentligen visste vi ju inte alls om det skulle funka eller inte...)

Att somna själv på kvällen började mirakulöst fungera nästan direkt. Ett par gånger går vi oftast in igen före hon tycker att det är ok att somna själv men hela proceduren tar oftast inte mera än 5 minuter. De första nätterna sprang vi nog in till henne en hel del men vi märkte fort att gångerna minskade i snabb takt och vi började också höra att hon var vaken några gånger under nätterna, talade för sig själv eller bökade på och gnällde lite smått, men somnade fort om på egen hand (tidigare grät hon ALLTID då hon vaknade på natten). Ett par nätter före hon nu, natten efter sin födelsedag, sov en hel natt utan att behöva hjälp att somna om igen behövde vi endast gå en en gång under natten. Så trenden var gradvis positiv under veckan som vi prövat detta.

Så här har vi alltså i korthet gått till väga. Det har tydligen fungerat bra för oss just nu. Förhoppningsvis fortsätter det att fungera även fram över också. Vi njuter i varje fall av att äntligen få sova lite mera. Hoppas det varar!

8 kommentarer:

  1. Jag och Liam håller alla tummar och tår uppe för att Agnes goda nattsömn skall vara! Och roligt att hör att ni hittat ett system som fungerar för er! Det är ju så att man måste prova sig fram.. :)

    SvaraRadera
  2. E glad för er!!! Hoppas ni får sova gott, hela nätterna i fortsättningen.

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att ni fått börja sova på nätterna!
    Det längtar vi efter att få göra här också! Vår kille äter dock ännu på nätterna så vi borde väl ta ett ryck och försöka få bort det! Tycker bara att han börjat äta oftare nu än tidigare! (Han är 9 mån nu.)
    Vi gjorde ett försök då han var kring 7 månader. Vi fick några riktigt bra nätter men sen blev nätterna sämre och sämre och tillslut gav jag med mig och började mata igen!

    I vilket skede skippade ni nattmatningen? Hur gjorde ni då?

    /Lina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ammade Agnes fram till att hon var drygt 10 månader. Jag trodde länge att hon skulle minska/sluta självmant och gick och väntade på det. Men där vid 10 månader fick jag nog av att amma upp till 4 gånger/natt. Jag var så trött, så trött och beslutade att bara sluta amma på en gång. Inga konstigheter, jag bara slutade. Agnes var förstås arg och konfunderad, skrek gjorde hon ordentligt den första natten men sen gick det förvånansvärt bra. Efter 4 nätter så verkade hon acceptera att det inte bli nån mat om nätterna mera. Till min stora besvikelse så innebar det dock inte att vi fick börja sova utan hon har ju, som bekant, vaknat ofta om nätterna ändå och haft svårt att somna om själv.
      Man måste förstås känna efter själv hur man vill göra med nattammandet. En del tycker ju att det är helt okej att amma på natten även över ett år men jag själv kände att jag inte orkade med så många amningar varje natt.
      Lycka till med era nätter! hoppas ni alla får sova gott snart! :)

      Radera
  4. Vad roligt att läsa om hur ni gått till väga med Agnes! Skall bli intressant i framtiden att försöka lära Nooa sova i eget rum...just nu njuter jag ännu av att få sova brevid honom varje natt! Jag tycker det är så himla mysigt att sova tillsammans med honom, så kanske han sover tillsammans med mig ännu då han är 10 år! :) Nå nää, det är nog säkert skönt att få sova ensam i nåt skede...jag är också nyfiken på hur länge han kommer att äta på nätterna, när slutade Agnes äta på nätterna? Jag har tänkt att jag tar ingen stress med sovandet så länge han ännu äter på nätterna, men sen när han slutar med det så är det nog dags att börja få honom att sova i egen säng! Nu när du har läst mycket om detta ämne, så i vilken ålder rekomenderar man att börja med dessa sömnskolor...hur gammal bör barnet åtminstone vara? Kan man börja redan när barnet är ca ½ år eller borde man vänta tills de är äldre...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. För oss var det ju så att Agnes inte alls visade tecken att sluta äta på nätterna. Jag ammade henne upp till 4 gånger/ natt ännu hon var nästan 10månader. Men då fick jag nog och slutade på en gång (se vad jag skrivit i kommentaren ovan). Jag tror att hon helt enkelt ville vara nära och visst ville jag ju å ena sidan ge henne den närheten men till slut tog orken helt enkelt slut för mig. Sen känner jag nog såna som ammar en gång/natt ännu då barnet är över året och fungerar bra för dem. Så det finns ju inga universella lösningar, tyvärr.
      Gällande hur länge bebisar behöver äta på natten så har jag läst att de i princip ska klara sig utan mat på natten från 4 månader. Men sen finns det också de som säger att barn behöver äta en gång ännu som ettåringar. Så, ja man måste väl nog försöka gå lite på sina egna instinkter där också, som med så mycket annat. Ibland skulle det ju vara så skönt med en tydlig manual ;)

      Ännu om att sova tillsammans- det tycker jag också absolut att ni ska fortsätta med så länge det fungerar bra för er!

      Radera
  5. Har ni skippat tutten i samma veva?

    SvaraRadera