Med risk för att vara tjatig. Kakkakaffe skriver om fri lek. Och det är ju precis det här som är en av de sakerna jag vill ge mina barn. Ge dem möjlighet att vara ute på egen hand, skapa sina lekar och fantasivärldar.
Visst kan man växa upp på andra sätt också. Det är inte det jag säger. Men att ge mina barn detta är nåt jag vill prioritera. Antagligen delvis pga av alla mina egna barndomsminnen och att en stor del av de fina minnena utspelar sig i skogen bakom vårt hus. Det var den bästa lekparken. Det fanns oändligt med möjligheter, lekar och äventyr i den.
Där delar vi nog prioritering då! Jag är också uppväxt i skogen nära vattnet och har mina finaste minnen därifrån. Ett kort tag skulle jag aldrig flytta tillbaka men nu bor vi i princip grannar med mina föräldrar och är jättetacksamma över att barnen får växa upp i just den här omgivningen. Kanske är dom bittra i tonåren över att vägen till stan är lång men jag hoppas och tror att också dom sen kommer att se det fina i det!
SvaraRaderaJo, det är alldeles fantastiskt att bo i naturen som barn. Jag själv älskade det. Även om jag också kunde känna att det var jobbigt att bo 20km utanför civilisationen som tonåring så gav det mig otroligt bra kondition (jag tog mig fram på cykel så länge vägarna var bara eller relativt bara) och vinterhalvåret så lyckades jag på nåt konstigt vis alltid fixa skjuts av äldre kompisar med bil :). Men, riktigt så långt ute i ingenstans ska vi inte flytta. Det skulle nog bli en för stor chock för mig själv i det här skedet. Nä, huvudsaken är att vi har ens en liten egen gård så barnen får leka ute på egen hand känns som en av de viktigaste sakerna nu då vi söker efter nytt hem.
RaderaJag tyckte också mycket om att bo i vilda skogen, och springa över ängar, och cykla långa sträckor på smala vägar (nu finns det cykelväg till stan). Men också om att bo i Sverige, för där var lilla berget högt, skogen räckte till, och vännerna fanns i samma kvarter. När vi bodde på Ladugårdsgränd kom grannflickan ibland in till oss och åt frukost i nattlinne.
SvaraRaderaJag är uppvuxen i Grankulla, dvs. Hforsregionen även om det inte är innerstan och jag har upplevt hur mycket frilek som helst som barn. Så man måste ju inte flytta till landet för det...
SvaraRaderaNä, det finns säkert många områden som är lugnare och det är möjligt att låta barnen springa ute också då de är rätt små. Men då jag har följt med bostadsmarknaden så har jag konstaterat att det vi skulle ha råd med (vill alltså ha parhus/radhus, minst 4 rum i gott skick) skulle vara vid ring trean eller längre bort och jag känner att det inte är ett alternativ. Då prioriterar jag hellre korta avstånd i en mindre stad.
RaderaSen var det intressant att läsa kommentarerna i Amandas blogg där det ju helt klart kom fram att de som är uppvuxna i stan har trivts minst lika bra som de som vuxit upp i mindre stad eller de som vuxit upp på landet. Barn anpassar nog sig och leker sina lekar i den miljö de befinner sig i oavsett vilken miljö det råkar vara. Vilket ju känns rätt befriande känner jag.
Och gällande Grankulla så är min uppfattning ju att det ju nästan är lite av en småstad i sig vilket ju kunde vara ett perfekt alternativ om vi skulle ha stannat kvar här. Om vi hade haft råd, vill säga.
Nå det är ju det där med priset jo... Fast annars tycker jag att det är den bästa lösningen. Att bo i lugn trevlig förort nära Hfors där det är grönt och lugnt och servicen fungerar, men samtidigt är man inne på Stocka i Centrum på en halvtimme! Får se hur totalt ruinerade vi blir den dag vi vill köpa... Eller så hamnar vi i Borgå/Sjundeå eller annanstans långt borta...
Radera