onsdag 12 juni 2013

En fin eftermiddag


Idag har vi spenderat eftermiddagen med Marika och Elliot, Alltid lika roligt att ses men jag insåg plötsligt att nu är det ju slut på dessa trevliga träffar. Eller, klart att vi kan ses framöver också men det lär inte vara en del av vardagen som det ju faktiskt har blivit under det senaste året. Känns riktigt trist.
På dagens agenda stod shopping vid vekarakirppis, jag fyndade en hel del fint, och lite mat vid chicos. På det blev det spontan klädprovning hos Marika och jag hittade en fin klänning att låna till ett bröllop om ett par veckor. Perfekt att inte behöva söka nåt nytt att köpa som fungerar men min redan ganska stora mage.
Förutom klänning fick jag låna en doppler av Marika. Jag har bara haft ett rådgivningbesök vilket var för 7 veckor sedan och jag har nästan hunnit bli lite orolig om allt är som det ska där inne. Ett tag tyckte jag mig känna fosterrörelser relativt ofta men har inte uppfattat några på flera dagar. Och även om jag vet att det är tidigt att känna rörelser överhuvudtaget så hann jag ändå bli lite orolig.
Tack vare dopplern fick vi höra det lilla hjärtat igen ikväll. Skönt!
Nästa rådgivning blir först kring v 20. Känns nog otroligt lång tid mellan besöken tycker jag. Är det bara i Hfrs det sparas in på detta vis att det kan gå 12veckor mellan besöken eller har andra omföderskor upplevt samma sak? 


6 kommentarer:

  1. Oj vilka långa pauser mellan besöken. Här (i Kokkola) har jag nog gått med 4 veckors mellanrum och då dessutom ett eller två ultran i början utöver det, alltså innan v.20. Tråkigt att du måste vänta så länge på att få se/höra babyn, då det dessutom är under den period då man är som mest orolig för den lilla i magen. Men då är ju dopplern bra!

    SvaraRadera
  2. Ja, alltså jag tycker nog att det är riktigt konstigt att det inte är åtminstone en gång mellan dessa två första gånger. Eller ja, var ju på ultraljud i vecka 12 så egentligen har vi ju varit en gång men utöver det hade jag nog önskat ett rådgivningsbesök. Det var jätteskönt att få höra hjärtljuden och veta att den lilla lever och (troligtvis) mår bra. Nu orkar jag vänta till nästa besök om några veckor igen- men det blir då i Jakobstad och antar och hoppas det blir besök lite oftare efter det.

    SvaraRadera
  3. Det är nog sparsamt med besöken i Helsingfors, men det är väl lite enligt hur en arbetsgrupp anser att det bra kunde vara för friska gravida (enligt nyheterna i Hbl för några veckor sedan).
    Vårt barn väntas komma strax innan ert och jag har besökt rådgivningshälsovårdaren (här på västkusten) nu tre gånger och -läkaren två gånger samt varit på ultraljud till sjukhuset. När vi väntade första barnet (i huvudstadsregionen) hade jag besökt rådgivningen en gång och varit på ett ultraljud vid motsvarande tid. Allt är väl med mig; blodtrycket utmärkt, Hb ovanligt högt, vikten inte ökat, starka, klara hjärtljud och livliga rörelser under ultraljudsundersökningen och inget speciellt under förra graviditeten. Jag undrar lite varför de anser mig måsta komma på kontroll så ofta och "öda" kommunens pengar, men ids inte ifrågasätta dem och vägra komma på besök då de anser dem vara befogade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att det kan vara den vägen också, att man upplever att man går onödigt ofta. Helt klart stora skillnader kommuner emellan. Inte har jag egentligen behov av att gå så ofta men en gång till nu i början hade jag gärna gått mest för att slippa oroa mig. Men nu då jag fick låna dopplern och höra hjärtat slå så känner jag inte längre nåt behov av att gå på ett tag.

      Radera
  4. Jag hade också lååångt mellanrum mellan mina koller i början. Inte riktigt 12 veckor men nog typ 8 tror jag visst. Och jag var ju förstföderska... Men å andra sidan så skulle de inte riktigt ha kunna kolla någå så det skulle väl ha varit onödigt att springa på rådgivningen hela tiden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag tror också att det var 8 veckor mellan första besöken då jag var gravid med A. Det kändes ännu helt okej men över 12 veckor börjar kännas lite för länge tycker jag. Man vill ju ändå veta att barnet lever där inne. Jag hann faktiskt bli lite orolig före jag fick låna dopplern och höra hjärtljuden för tyckte att jag hade känt rörelser men inte känt nåt på ett par veckor. Så nu känns det helt okej och kan helt lugnt vänta några veckor till på att få gå på rådgivning.

      Radera